Frivillig barnlöshet, eller snarare vald barnfrihet, har blivit allt vanligare. I grannlandet Finland har det blivit ett stort samtalsämne, mycket på grund av att allt färre barn föds i landet. Tidigare har undersökningar visat att två till fyra procent aktivt har valt bort barn, 2015 visade Befolkningsförbundets familjebarometer att hela 15 procent av de som inte har barn inte heller kommer att vilja skaffa det i framtiden.

Statistiken är på intet sätt unik. Även om Finland sticker ut något så har det börjat se ut så här i undersökningar på flera ställen i Västvärlden. Exempelvis är prognosen för kvinnor i Italien födda 1975 att 25 procent av dem kommer att förbli barnlösa (där är det dock inte delat på ofrivilligt och frivilligt).

För en del har det varit ett aktivt val, för andra har det helt enkelt varit naturligt att inte vilja ha barn. Pirjo Hietala är en av de sistnämnda.

Pirjo sitter vid köksbordet i sin lägenhet med en kopp kaffe i handen. Hon pratar energiskt, öppet och har nära till skrattet även när allvarliga ämnen kryper sig på. Jämte henne sitter väninnan Monica Karlsson. Monica har fyra barn. Pirjo har valt ett liv utan.

– Jag har aldrig bestämt mig egentligen, jag har helt enkelt aldrig varit sugen. Aldrig någonsin faktiskt. Jag har inte känt den biologiska klockan. Antingen så föddes jag utan den eller så har batterierna tagit slut, för jag har aldrig velat ha barn, säger Pirjo och skrattar till lite innan hon fortsätter:

– Folk har ju frågat när jag har haft ett fast förhållande om det inte är dags. Men nä.

Har du någonsin funderat kring hur det kommer sig att du aldrig har velat ha barn?

– Tanken har väl slagit mig, att det är rätt så ovanligt. Jag har undrat hur det kommer sig att just jag inte vill, men det är inget jag grunnar på jättemycket, säger Pirjo lite mer eftertänksamt.

– Det kanske hade varit skillnad om du hade träffat en kille som verkligen ville ha barn, fyller Monica i.

– Jag vet inte hur jag hade reagerat, jag vågar inte tänka på det. Om man var superkär kanske man hade velat ge det till honom, säger Pirjo.

Har du funderat på hur du skulle vara som förälder?

– Ja, usch! En sån där militärisk som pekar med hela handen. Jag skulle inte vilja utsätta barn för det. Någon har faktiskt sagt att jag skulle bli en bra mamma, var det du?, säger Pirjo och tittar mot Monica.

– Ja, jag har sagt det, säger Monica.

– Men det tror jag inte. Det hade jag inte, säger Pirjo.

Nuförtiden får inte Pirjo så många kommentarer om sin barnfrihet. Kanske på grund av att hon inte längre är i fertil ålder. Men förr brukade det komma betydligt fler kommentarer. Till exempel att hon helt enkelt inte hade träffat den rätte.

Och det kunde bli betydligt värre kommentarer än så. Pirjo har genom åren fått höra att hon är såväl självisk som lat.

– Jag har också fått höra att jag är känslokall för att jag inte vill ha barn.

Hur har det känts?

– Det har varit superirriterande. Jag kunde bli så förbannad. Jag vill inte, måste jag verkligen det? Men det måste man tydligen som kvinna, säger Pirjo och poängterar att det är få som ifrågasätter när män inte vill ha barn.

Argumentet att det skulle vara lathet som ligger bakom att Pirjo inte har barn brukar hon oftast slå tillbaka med humor.

– Då brukar jag säga att jag älskar att sova och inte vill få min nattsömn störd... Jag skulle aldrig kunna ha barn. Om man kunde få dem som 20-åringar skulle det vara perfekt. Lagom tills de ska flytta hemifrån. Ibland kan man känna att det vore roligt att ha en dotter eller son i den åldern, när man är vuxen och kan diskutera.

Det är också flertalet genom åren som har sagt att Pirjo missar något när hon inte skaffar barn. Men snarare så har hon kanske istället gjort saker som de med barn inte har hunnit med istället. Bytt bort ett visst sorts liv mot ett annat.

– Jag tycker inte att jag har missat så mycket i livet. Jag har rest mycket och gjort massa andra roliga saker istället. I och med att jag inte har en egen familj har jag istället skaffat massvis av vänner, så jag har ett ganska stort nätverk. Jag är mer en hund- eller kattmänniska egentligen. Jag hade hellre skaffat en hund än ett barn. Men jag kan tyvärr inte ha det eftersom jag jobbar hela dagarna.

Det bästa med att inte ha barn menar Pirjo är friheten, att inte vara bunden utan istället vara fri att göra vad man vill.

– Har man barn är man bunden i 18 år eller tills de flyttar hemifrån. Nu kan jag åka vart jag vill och när jag vill. Det är rätt skönt.

Har du märkt av i din omgivning att det är fler som har valt att inte skaffa barn?

– När man börjar grunna lite så… Ibland tänker jag att jag är den ende som inte vill ha barn. Men sedan kommer jag på flera. Jag är nog vän med fem stycken som har valt att inte skaffa barn. Många har tänkt tanken att man kanske skulle, men sedan har de valt att inte göra det, säger Pirjo och stannar upp ett tag innan hon fortsätter:

– En nära vän har sagt ”vi kanske borde skaffa barn ändå, för man blir ju så ensam när vi blir gamla”. Men det är väl inga barn som tar hand om sina föräldrar. Så vi pratar om ett kollektiv istället, så att vi kan ta hand om varandra när vi blir gamla.

Men bara för att Pirjo inte vill skaffa barn betyder det inte att hon inte gillar barn eller att hon inte vill umgås med barn. Utbildad till fritidsledare var tanken från början att hon skulle jobba med barn. Dessutom finns det erfarenhet från att jobba på förskola.

– Småbarn är väl kanske inte alltid så kul, jag är ingen lektant. Jag gillar när de blir tonåringar och man kan prata med dem. Men sedan vikarierade jag faktiskt på en förskola i Gnosjö kommun och det var skitroligt. Det trodde jag aldrig! Och barn verkar gilla mig. De sprang runt efter mig och skrek ”fröken, fröken”.

Och så har hon två gudbarn och flertalet vänners barn i sitt liv. Bland annat så firar hon jul tillsammans med en vän och hennes söner. På så sätt får hon ett familjesammanhang utan att själv behöva skaffa barn eller ens vara släkt.

– Min bästa kompis har två söner, de är 23 och 25, och vi har alltid firat jul ihop. För någon jul sedan började vi diskutera hur många år jag har varit där över julen och då sa en av dem ”du har ju funnits här hela mitt liv” och det lät mysigt. Det var någon jul jag åkte utomlands och då tyckte de att det var jättekonstigt att jag inte var där.

Har umgänget med barn aldrig väckt något hos dig?

– Jag tror säkert att det är fantastiskt att ha ett eget barn. Jag tror verkligen det. Men jag är nog lite för bekväm för att gå igenom allt det där. Först av allt barnafödandet, jag tål inte smärta. Jag tror jag hade svimmat av det. Jag har aldrig bytt en blöja i hela mitt liv och det är inget jag längtar efter, säger Pirjo med ett skratt och sätter ner kaffekoppen på bordet.