Claes Astin är en välkänd röst i Skaraborg. En radioman, författare, sångare och en ofta anlitad kåsör. Han har haft en beundransvärd förmåga att hitta genuina människor att intervjua där han på god västgötska lockat fram berättelser på ett öppet och lättsamt sätt. I såväl radio som bokform och inte minst på ett antal uppskattade möten och sammankomster, men framförallt har vi Skaraborgare fått del av detta.

Claes ger också uttryck om hur vackert vårt Skaraborg är med dess natur och olika orter och ställen med sina kända ”smulltronställen”.

Claes inleder sitt framträdande med att berätta händelser ute i stora världen som inträffade för 70 år sedan. Vidare påminner han om den gemytliga tillvaron i klubblokalen som vittnar om den goda stämningen som råder i den stora skaran av åhörare.

Som en liten mjukstart från en inspelning i Tidaholm får de närvarande gissa namnet på den som var intervjuad. Ingen kunde gissa rätt men det rätta namnet var Erik Wiktorsson.

Erik Wiktorsson var son till disponenten vid Tidaholms Bruk - Viktor Johansson - och Erik berättade år 1969 i ett radioprogram - "En dag i det tidiga 1900-talet kom pappa hem och sa att han haft besök på kontoret av en svenskamerikan som hette Lindström. Han hade berättat om biltillverkningen i USA och om möten med Ford. "Så nu ska vi börja tillverka vagnar nere på bruket som inga hästar behöver dra, sa pappa!!"

Vid de många besöken ute på olika platser i Skaraborg har Claes kommit i kontakt med många olika människor av alla kategorier. Dess mångfald har lika många ljud och verbala uttryck/ dialekter.

Några följer härnedan.

”Pöjkera i Böja” - var tre bröder som drev ett jordbruk på 50 talet med ålderdomliga metoder. De blev kända och kunde tjäna pengar när folk kom vid hembesök, pengarna lades i en skål innan utgången.

En dam som sörplade kaffe säger vilket ”gött trunafäste” den här köppen har.

Traktorns intrång på landsbygden.

Ferguson-traktorn, som fick namnet ”Grållen” var ett nytt redskap i jordbruket som skulle ersätta hästarna som dragare av plog, harv och såmaskiner.

”En Ferguson grålle” hade inköpts av en bonne. Grannen säger att du har gjort vad många av oss andra funderar på.

Ja det är bra, med bränsle och allt, men man behöver byta olja efter 200 timmar och det kan ju bli mitt på nättera ibland.

Uttryck: Freastolpar, sidera, möska, läpalätter, här är de krappt mä folk idag, annevessare, "Smörjebulk" kallades den hemmagjorda burk som hängde bakpå den hästdragna vagnen och innehöll smörjolja att smörja vagnshjulen med när det började gnissla om ekipaget. När smörjan var slut plockades de svarta skogssniglarna som fick duga som smörja för att vagnen skulle gå utan "gnissel" och oväsen.

Bengt Roslund i Hova började alla sina dagar med 75 armhävningar på köksgolvet och så sprang han sin runda i ur och skur, året om i över 30 år. Ett par hundra meter av sträckan sprang han på den trafikerade Europavägen. En och annan bilist ringde polisen och sa "Dä springer en nästan naken karl på Europavägen!!!"." Vi vet det, sa polisen - han heter Roslund och han gör det varje dag året runt så det är inget att bry sig om! Han är inte farlig". Roslund gick ur tiden i juni år 2012 några och 80 år gammal.

Det finns hur mycket som helst att återberätta av det Claes har framfört. Vid dagens torsdagsträff har föreläsningen delats upp och genomförts vid två tillfällen då programmet bestått av fler presentationer. Claes har än en gång bevisat sin storhet och kunskap som föreläsare i ett ämne som intresserar och fängslar alla människor.

I övrigt fick Gamla giffare under dagen se föreningens filmer från förr i tiden.

Många av oss kände igen medlemmar som fanns med vid olika tidsperioder, knattefotboll, ungdomsfotboll, juniorer, seniorer, samt från resor och träningsläger.

Då gamla giffare i år firar sitt 70-årsjubileum avslutades torsdagsträffen med att samtliga närvarande under trevliga former bjöds på en gemensam jubileumslunch.

Tack till damklubben och övriga för de fina gåvorna.

Ove Skatt