Jag minns hur jag gallskrek på dagis när fröknarna informerade om att vi var tvungna att ha regnkläder på oss. De där fruktansvärda galonbrallorna, jag hatade dem. Och än värre var det att få den där flärpen att fastna under stövlarna, så man inte fick vatten i skon. ''Det klarar du själv Julia''. Det klarade jag inte alls, för jag fick alltid vatten i stövlarna ändå. Och man kan ju tro att man nått den absoluta botten, när man står där med ett par deciliter smutsigt regnvatten i sina färgglada praktiska stövlar. När strumporna är drypande våta och det inte räcker att krama ur dem på långa vägar, och man upptäcker att torkskåpet antingen är fullt eller ur funktion. Och det inte finns några extra sockor på hyllan.