Genomgående finns svar och påståenden från Ivung som är vargens bästa vän i alla avseenden och Anderssons argument framställs som extrem okunskap.

Att vargfrågan är viktig kan många vara överens om men att vara så enkelriktad i sitt svar till Andersson och bara försvara vargen gör att helhetstänket från Ivung saknas.

Vad man kan uppskatta är antalet vargar, men inte skadan den gör direkt mot annat vilt, inte bara älg står på menyn. Det skriver Ivung inget om. Om älgen minskar skyller Ivung på misslyckad jaktförvaltning och skogsbolagens intresse. Det är att enkelt försöka gå runt verkligheten. Ej heller om otrygghet som inte kan mätas men som självklart finns. Ivung fundera också på verksamheter på landsbygden där man byggt upp landsbygdsturism i olika former och känslor med ekonomisk förlust hos djurägare som drabbas.

Att Rovdjursföreningen på sin hemsida erbjuder sig att gratis vara behjälplig med att sätta stängsel (som delvis är en bidragsberättigad åtgärd), mot mat, kaffe och gärna husrum som ersättning är för mig motbjudande. En bättre åtgärd vore att det frivilliga bidrag som Rovdjursföreningen ber om för vargens bevarande och Länsstyrelser står för totala stängselkostnaden och ersättningar för dödade tamdjur utan krångel. Först då har EU och samhället kanske insett vad daltandet med vargar innebär.

Att vi en gång nästan utrotade vargen är ingen tillfällighet, människorna och beslutsfattare bodde i huvudsak på landsbygden och konkurrensen om maten var avgörande precis som tryggheten. Man kan fråga sig om jägare idag vill ha konkurrens om viltet. Jag och många andra vill se levande vilt i naturen och inte söndertrasade djurkroppar i betesmarker som djurägare bland annat har för hävd och biologisk mångfald.

Till sist några enkla frågor.

Vad har vargens utbredning och antal gett oss för något bra som vi inte hade innan?

Vad blir fördelen med många vargar, förutom inaveln som redan pågår?

Vad är nackdelen med ingen varg?

Ingemar Göthberg

Landsbygdsbo