På hösten 2008 samlades 20-talet intresserade i Acklinga församlingshem för att inleda arbetet med att dokumentera socknens historia. Arbetet pågick därefter oförtrutet år efter år med att skriva, forska och leta illustrationer. Många deltagare bidrog med egna berättelser, fotografier och handlingar. Under resans gång arrangerade gruppen också intressanta samlingar med speciellt inbjudna gäster, olika studiebesök vidtogs både i den egna socknen och runt omkring. Om deltagarna själva får välja så är nog den isiga resan till Visingsö för att delta i firandet av Pehr Brahe den yngres dopdag ett minne för livet.

Resan gjordes år 2010, den dag som sedan skulle kallas den snöigaste februaridagen i mannaminne. En annan utflykt som deltagarna minns med glädje är utflykten i den egna socknen med traktor och balvagn. Tore Eriksson framförde ekipaget med stor precision mellan vattenfyllda diken, stubbar och trädstammar.

När boken gavs ut, 2022, hade gruppen strävat på i motvind av coronapandemin under två år. Men med moderna kommunikationsmedel över internet gick det ändå att samarbeta från var och en sin skrivarstuga för att slutföra arbetet med ett bokmanus. Redaktionsgruppen som hade arbetet att samordna allt i ett tryckbart manus bestod av Ewa Hvarfner som varit gruppens samordnare och cirkelledare, Ragnhild Bertilsson, Elisabeth Wärmegård och Lena Jonsson från Studieförbundet Vuxenskolan.

Till Bokprisfesten i Åsle tå hade 13 personer mött upp och det blev många glada berättelser om minnen från de 14 år då materialet till boken om Acklinga samlades in. Under middagens gång lyfte systrarna Elisabet och Ragnhild ett förslag som i grunden bottnar i svårigheterna att få fram dokumentation från förr.

– Vi borde göra en tidskapsel som får öppnas först om 100 år. I den kan var och en av oss lägga någonting som vi tycker representerar vår nutid. I botten på lådan ska det förstås ligga en Acklingabok, föreslog Elisabet och gruppen var genast med på noterna.

Och så blev det bestämt. Anders Löwing lovade att snickra en liten vacker kista och i oktober ska gruppen träffas igen för att samla in de saker som man tycker ska bevaras så att de som kommer efter oss ska förstå den tid vi lever i idag.

Lena Jonsson