Monica Bjurström Johansen sveper in på tidningsredaktionen i en småblommig färgglad byxdress, två par glasögon, ett par högt upp på hjässan och ett par solglasögon som hon tar på sig när solen bländar henne.

Hon hälsar glatt, full av energi.

Monica berättar att det finns människor som snabbt avfärdar henne som ett käckt yrväder, innan de upptäcker att det finns ett djupt allvar och mycket omtanke under ytan.

En del känner säker igen henne från Stilbutiken på Kungsgatan där hon säljer vintagekläder tillsammans med sin vän och affärskompanjon Ing-Britt Fransson, som äger butiken.

– Seconhand- och vintagebutiken ser jag mer som rehabilitering. Det är ett ställe jag mår bra av och jag får se fantastiska kläder, säger hon entusiastiskt.

Hon berättar att hon fick upp ögonen för mode när hon gick i nian.

– Jag minns att jag stannade upp och tittade på mig själv. Jag hade på mig en röd smalbrättad tyghatt, sliten täckjacka och gummistövlar med hål i. Det var där jag vaknade till: Hur ser jag ut egentligen?

Monica har alltid gillat färgglada kläder, för att det gör henne glad, och det har blivit ett motto som följt henne genom åren.

En del förknippar väl också Monica med Viktväktarna där hon coachar människor som vill lära sig att äta sundare. Tre dagar i veckan fördelat på tre orter: Skövde, Hjo och Jönköping.

Totalt jobbar hon cirka 85 procent av en heltidstjänst.

Annons

– Det är svårt att säga exakt hur mycket det blir när man har eget företag. Arbetshjärnan är ju igång hela tiden.

Det är fem år sedan hon blev övertalig på Posten där hon jobbade i 32 år. Hon började som postkassörska, blev postmästare, säljare och till slut chef. Varje utmaning som kommit i hennes väg har hon tackat ja till och när företagsledningen sa att "Nu är det din tur att gå" valde hon att snarare se det som ytterligare en utmaning än som ett nederlag.

– Jag såg det faktiskt som en möjlighet att göra något annat. Annars hade jag säkert tultat kvar och gått och väntat på pensionen. För det var trevligt och jag har fortfarande mycket hjärta kvar i Posten, säger Monica Bjurström Johansen.

När hon blev uppsagd påbörjade hon sin nya CV. Hon gick en coachutbildning och halkade in på Viktväktarna och varvar det med att hålla föredrag om attityder och teamwork.

– Sedan tänkte jag: Vad är det största som händer just nu? Vad är det folk pratar om? Jo, stress. Det fick bli min nya mission.

Hon träffade en studievägledare på Vuxenutbildningen i Skövde, argumenterade för sin sak och fick med trix och fix ihop ekonomin och tiden för att utbilda sig till stress- och avspänningspedagog.

– Åldern verkar inte ha någon större betydelse för fortbildning, utan vuxenstudiestöd är till för att skapa sysselsättning.

Monica läste den ettåriga utbildningen med säte i Malmö på distans, vid sidan om allt annat.

– Jag har fått lära mig så mycket om möten med människor och fått egna insikter angående mitt beteende. Jag har lärt mig vikten av självmedkänsla, att ge sig själv en kram ibland och känna att det är okej att tycka att jag är bra, konstaterar hon.

Nu är Monica redo för att även bli mental tränare, en fortbildning som hon ska bekosta själv.

– Det känns som ett naturligt komplement till det jag redan har läst, ytterligare ett verktyg för att kunna stötta människor.

Vad ska du bli när du är stor?

– Va? ... Tja, jag ser livet som en ständig utveckling. Det är dessutom jädrigt skoj. Och jag tänker inte på pension, på vad jag ska göra då. Nej. Jag lever i nuet.

– Dessutom, säger Monica, så har jag lyckan att vara gift med en tålmodig man som stöttat mig i alla lägen.

Hon ser sig själv som en utvecklingsbar människa.

– Jag gillar att få med mig mycket nytt. Det låter klämkäckt att säga: Det är bara att våga! Men istället för att fokusera på hinder, som att jag är för gammal, kan man välja att se sina styrkor. Jag tänker att vi begränsar oss själva. Istället för att hela tiden hänvisa till ålder kan man säga att "på grund av min ålder så vågar jag satsa och har en massa erfarenheter att dela med mig av".

I snitt har hon halverat sin lön från när hon var chef på Posten och blev egenföretagare.

– Mitt mål är att jag så småningom ska tjäna mer. Det kommer jag att göra. Och på vägen har jag skapat mig en oerhörd kompetens.

"Det är aldrig för sent" – orden ekar kvar i huvudet när Monica Bjurström Johansen klivit ut genom redaktionsdörren. Och visst har hon rätt, 57 år är ingen ålder, egentligen.