Det finns de som totalt har missuppfattat mitt utspel om de kommunala tjänstemännen och kravet på att de ska bo i Skara.

För det första: det är naturligtvis inte så att vi vill avskeda nuvarande kommundirektör och förvaltningschefer för att de är bosatta i våra grannkommuner. Och det är klart att det får finnas undantag. Nuvarande omsorgschefen Pernilla Magnusson, som bor i Lidköping, är ett sådant exempel. Jag vågar nog påstå detsamma om kommundirektör Gustaf Olsson, som har hemadress Stenstorp.

Det jag vänder mig emot är att vi låter konsulter som inte vet ett dugg om Skara rekrytera chefer utifrån, utan att först undersöka den lokala marknaden och om kompetensen kanske finns här. Något har ju gått väldigt fel när vi avskedar chef efter chef trots att kommunledningen en gång ställt sig bakom rekryteringarna.

Sorgligt nog dras vi med fler kommunala chefer som borde tas bort från verksamheten, men de pengarna finns inte efter utköpen av kultur- och fritidschefen och de två mellancheferna inom skolan. Jämför det med hur kommunens tidigare trädgårdsmästare behandlades, han fick gå efter 18 år utan en enda krona i avgångsvederlag. Den som ersatte honom kom från Falköping.

Visst kan vi låta kompetenta chefer bo i någon av grannkommunerna. Men de som väljer att bosätta sig här kan förslagsvis premieras med lite högre lön, då får vi ändå tillbaka en del av pengarna i skatt.

Annons

Vid den senaste chefstillsättningen, rekryteringen av kommundirektören Gustaf Olsson, menade kommunalrådet Fredrik Nordström och hans vapendragare Håkan Ehn att det till och med var ett krav att denne inte skulle vara bosatt i Skara.

Det säger väl allt om hur de ser på den kompetens, de människor och företag, som finns i den egna kommunen. Dessutom manar det till eftertanke, våra politiker, de som har den yttersta makten, måste vara bosatta i kommunen för att få företräda kommuninvånarna. Men på vilka meriter placeras de på partiernas valsedlar. Mig veterligt är kommunalrådet Fredrik Nordströms enda merit att han har jobbat på Katedralskolan. Att han placerades överst på S-listan har väl mer att göra med att han har rätt gener, det var en Nordström (Fredrik) som skulle ta över efter en Nordström (Barbro Hassel) i Nordström-partiet.

Resultatet av denna tronföljd har i mitt tycke varit förödande för oss företagare. Själv har jag jagats med blåslampa i alla möjliga sammanhang, och även om jag är den som har drabbats värst är jag långtifrån ensam.

Utmaningsrätten är ett exempel. Vårt företag Food company ville utmana kommunen om den kylda äldrematen, men vi fick nej med motiveringen att kommunen byggt fast sig i ett dyrt centralkök och nu måste suga ut varenda krona (portion) för att hålla budgeten. Men det är ingen som frågar pensionärerna, de som ska äta maten, vad de vill.

Samma utmaningsrätt gäller inom omsorgen, där ett Falköpingsföretag häromdagen godkändes som extern utförare av hemvård. Vad är skillnaden? Slutsatsen blir att det är okej att säga upp anställda inom hemtjänsten, men inte i det kommunala centralköket.

”Frihet måste försvaras”, skriver liberalen Karl-Gustav Bynke i insändare där han går till attack mot kravet att våra kommunala chefer ska bo i Skara. Det är samma Karl-Gustav Bynke som i den nämnd han leder sa nej till att låta Food company utmana kommunen om äldrematen. Frihet i ena ändan, men inte i den andra där pensionärerna skulle få välja matleverantör.

Så mycket var Bynkes slogan alltså värd.

Nordströms-partiet har under sina år vid makten dragit ner Skaras till bottenplaceringar inom i stort sett alla områden. Jag var ute på stan i lördags kväll, i en spökstad. Bortsett från två gäng med frustrerade invandrarungdomar som gjorde vad de kunde för att ta kål på varandra, så var det helt dött. Är det så konstigt att restaurangerna går dåligt, att vi har noll nöjesliv, när ingen längre vågar sig ut av rädsla för att hamna mitt i gängbråken. När upplevde kommunalrådet senast en fredags- eller lördagskväll i centrala Skara? Jag har i alla fall inte sett honom ta del av den sorgliga verkligheten.

Så här kan vi inte ha det, något måste göras innan det blir som i våra störstäder, i Malmös Rosengård, i Göteborgska Bergsjön och Stockholmska Rinkeby, som alla stått i fokus för sin gängkriminalitet. Där har knivarna för länge sedan har bytts mot skjutvapen, och ingen kan känna sig riktigt trygg.

Ska vi ha det så i Skara?

Bert Karlsson