Förmodligen satt de i ett kalt rum, kring ett konferensbord likt alla andra konferensbord. Ganska säkert satt de med pannorna i djupa veck. Här gällde det att flytta runt pengar för att få råd med sådant som man lovat att man skulle få råd med.

Hjärnstormning borde det kanske kallas på svenska, det de hade i uppdrag att göra. Men det var inte bara att slänga ur sig goda idéer, om nu någon trodde det.

Här gällde det att fatta obekväma beslut och få det att se ut som om någon annan tvingat dem att fatta dem.

- Vi får väl göra som vi brukar: höja bensinskatten och säga att det är miljöns fel, sa ordföranden för att få ett slut på underlugg-tittandet.

***

Att höja bensinskatten var alltid ett säkert kort, det är liksom svårt att argumentera mot det. Nej, jag skiter i miljön fanns liksom ingen som vågade säga. Alla gjorde det, men säga det? Absolut inte.

Men just den här gången höjde faktiskt någon handen, om än tveksamt.

- Är det verkligen så smart?

***

I rummet där alla vaktade på att inte få Svarte Petter blev det knäpp tyst. Ordföranden visste inte riktigt vad hen skulle svara, så den som höjde handen tog ny sats.

- Att höja bensinskatten, alltså? Vi hinner ju inte med att bygga nya bostäder till alla som måste flytta till storstaden, och höjer vi bensinskatten mer ökar vi väl på takten? Då blir det ju nästintill omöjligt att bo på landet.

- I och för sig kanske vi ordnar detta ändå, i och med att vi flyttar alla pengar till vägbyggen i storstäderna och gör vägarna på landsbygden ofarbara. Det spelar liksom ingen roll hur dyr bensinen är, om det inte finns några vägar att åka upp den på. Såvida inte de köper fyrhjulingar eller helikoptrar istället, då kan de ju ta sig till jobbet och...

***

Annons

Nu slog ordföranden argt med sin klubba i bordet för att få tyst på detta oerhörda.

- Nu håller du tyst och tänker på miljön. Tänk på miljön, upprepade ordföranden som var van vid att få tyst i klassen med just den repliken.

Men ack vad hen bedrog sig. Nu blev handuppryckaren riktigt ivrig, och väntade inte på att få ordet.

- Men då vore det väl mycket smartare att höja skatten på flygbränsle istället. Om det är miljön vi tänker på?

Runt om bordet satt nu alla med hakan nere, inte ens ordföranden kom sig för att bli arg.

- I dag flyger vi hittan och dittan över hela världen, bara för nöjes skull. Vi flyger till miljökonferenser och spyr ut växthusgaser som det sedan tar två miljökonferenser till för att komma med förslag på hur vi ska komma till rätta med. Sett till miljön vore det bättre att sätta en tusenlapp i skatt per flygresa, och använda de pengarna till att forska fram nya drivmedel. Då slipper vi det här med bensin, som i sin tur skulle minska orohärdar i världen.

- Just nu finansieras mycket av världens elände av oljepengar, och det är många gånger olja man strider om. Kunde vi få bort vårt oljeberoende skulle vi inte bara spara pengar utan slippa många flyktingströmmar som är ett hot i dag...

***

Längre än så hann inte handuppräckaren. Ordföranden, och alla andra med för den delen, tittade argt på hen.

- Flygskatt? Och vem ska då rösta på oss nästa val? Tror du att vi har en chans att få vara kvar, om vi lägger ett sådant förslag? Folk bryr sig inte om miljön, det är bara något vi säger. Folk vill resa till Thailand och dricka grogg, och tusan tar den som skulle göra det dyrare, sa ordföranden.

- Om folk klagar på dyrare bensin får dom väl åka tunnelbana, som alla andra?

Alla andra nickade instämmande, och så blev beslutet.

I vår saga hördes aldrig handuppräckaren av mer. Någon påstår sig ha sett hen intill en skog i Molkolm, men folk säger så mycket. Det mest troliga är att hen aldrig funnits, inte ens i vår saga.

Fotnot: Den här krönikan publicerades första gången 12 maj 2015.