Christer "Kungen" Adamsson har avlidit och sörjs av tre barn och sju barnbarn, släkt och vänner. Christer bodde i Tidaholm i hela sitt liv och utvecklade kommunen inom både idrott, fritid och kräftor.

Christer var tidigt idrottsintresserad, han hade talang för all slags bollsport och blev skyttekung i handboll och fotboll i IFK Tidaholm.

IFK bildades på Nyled där Christer mormors släkts hörde hemma. När IFK spelade sin första seriematch i handboll det året som Christer föddes var hans pappa Ivan lagledare och när IFK:s sista seriematch spelades 1972 gjorde Christer sju mål i sin 238:e handbollsmatch. ”Kungen” blev då hedersmedlem nr 7 i IFK Tidaholm.

I fotboll var han också målfarlig och spelade framgångsrikt som junior och senior i IFK och avslutade som spelande tränare i Ekedalens SK. Han fortsatte som juniorlagstränare i IFK och fick följa sina båda söners första fotbollsframsteg. Christer var mån om att alla skulle trivas i alla sammanhang och känna att de lyckades och hans omtanke uppmärksammades av andra. Han utsågs redan 1965 till fotbollsplanens gentleman av domarkåren, lagledare och sportjournalister. Omdömet gentleman skulle följa Christer i många sammanhang. I hans egna anteckningar finns berättelser som vittnar om hans omtanke om andra, som där de spelade kula på skolgården ”jag hade lätt för mig och vann ofta, men jag brukade ge tillbaka kulorna så att alla skulle kunna vara med och spela igen nästa dag”. Att tänka på andra fick Christer med sig hemifrån från sin påhittiga mamma Birgit och mormor Elin.

Annons

Om tidningsklippen om "Kungen" på -50, -60 och 70-talen handlade om hans idrottsframgångar, så uppmärksammandes under -80, -90 och 00-talen Christers insatser som fritidsintendent i Tidaholms kommun. Där började han 1975 efter tolv år på Marbodal och några år dessförinnan som postiljonsaspirant.

Under hans tid som fritidsintendent utvecklades rollen från att vara nämndsekreterare och vaktmästare till att bygga upp ett brett stöd för föreningslivet, sportlovsprogram, ridhus, sporthall, kaffestugan på Turbinhusön och uthyrning av sommarkolonin i Gamla Köpstad och inte minst till att väcka liv i kräftfisket i Tidan igen och högtidsdagen Kräftans dag genom att kommunen tillsammans med Lions planterade ut kräftor. Christer organiserade fiskevårdsområden för markägare och arrendatorer och kräftfisket blev åter en del av Tidaholms själ. Att fiska kräftor var en stor del av Christers barndom vid Tidans stränder och han kunde varenda ”hulja” och sten vid det som under hans tid skulle bli vandringsleden Ånarundan. När Christer pensionerade sig 2007 kunde han fortsätta sitt engagemang för Tidaholms kräftfiske genom Lions. Många minns Christer som Kräftkungen lika gärna som Skyttekungen.

Han sifferminne visade sig inte bara i hans handlag i kortspel, som roat honom genom livet med kompisarna, brorsan Ulf och senare med svärmor Ingeborg och barn och barnbarn. In i det sista vann "Kungen" i pokerspel på torsdagarna med barndomskompisarna över ärtsoppa och punsch. Christer hade också ett minne för alla matchresultat i sina hundratals handbolls- och fotbollsmatcher och också för alla postsorteringsorter längs med järnvägsspåren.

Familjelivet och kärleken till hustrun Lisbeth var hjärtats puls för Christer och de var alltid tillsammans. Han var en närvarande, omtänksam och inspirerande pappa. Med svärfars Karl-Eriks hjälp byggde Christer och hans Lisbeth en villa på Silvergatan där gästfriheten var stor för släkt, vänner och barnens och barnbarnens vänner.

Det var många sång- och högläsningsstunder i sommarstugan i vid Vättern. Evert Taube var husskalden som inspirerade Christer till egna långa rim vid alla slags bemärkelsedagar. Med familjen och släkten fiskades det kräftor, roddes utterbräda och drogs not, det löstes korsord och eldades brasor och varje år firades storslaget advent och jul bland Christers stora tomtesamling.

När hans älskade Lisbeth alltför tidigt gick bort för fyra år sedan drog sig Christer alltmer tillbaka och ägnade sig åt barnbarnen och minnen. Han berättade ibland om sitt stolta smeknamn "Kungen", som han fick skämtsamt redan som nioåring när han lekte med tändstickor i torrt vårgräs och fick svårt att släcka en gräsbrand; men ”Eldarkongen” blev snart bara "Kungen" och befästes med hans framgångar som målgörare både på bollplan och i livet.

Saknaden efter pappa-Kungen är stor, men lyckan över hans kärleksfulla personlighet och samhällsgärning är större.

Barnen Annica Snäll, Martin Adamsson och Daniel Adamsson