På talarlistan för demonstrationen som hölls av nätverket En annan vård är möjlig som hölls i Helénsparken i Skövde stod fyra kvinnor inom olika yrkesgrupper i vården och med olika perspektiv. Demonstrationen hölls för andra gången i Skövde och hålls även på flera andra orter i Sverige.

De protesterade alla mot nedskärningarna i vården som slår emot så väl patienter och brukare som inte får den vård de har rätt till och personal som sliter och ändå inte får tiden att räcka till. Under demonstrationen hölls bland annat en tyst minut för alla som under året som varit inte fått den vård och omsorg de borde ha fått.

Lene Lorentzen, operationssjuksköterska samt fackligt förtroendevald för Vårdförbundet var en av talarna och hon började med att ge beröm till akutvården inom Skaraborgs sjukhus. Förra året fick hennes man en stroke.

— Akutvården var enastående. Samtidigt står jag här och säger att en annan vård är möjlig, för bara en bråkdel av alla vårdhandlingar handlar om akutvård, säger Lene Lorentzen.

Personal som arbetar med larm har även vanliga uppgifter, men så fort en akut larmsituation dyker upp lämnar de ordinarie uppgifterna. Kvar står kollegor som får en högre belastning och bemanningen räcker inte till i de lägena.

Lene Lorentzen menar att larmvården är utmärkt, men i den ordinarie vården brister det.

— Det är inte gott nog. Det är lätt för politiker att lova en ny ambulanshelikopter och fler ambulanser, eller nya lokaler. Det syns och går att ta på.

Hon lyfte också upp kompetensbristen, som gör att sjuksköterskor tvingas ständigt arbeta mer än heltid och ta extrapass och dubbelpass. Det gör det svårt att ta ut sin ledighet för sjuksköterskorna.

Annons

— Vi har för få kollegor. Hade vi det skulle vi kunna ansvara för färre patienter och istället kunna lära upp nya kollegor och studenter. Då får vi en god arbetsmiljö som idag saknas.

Kraven nätverket En annan vård är möjlig ställer på ansvariga politiker och tjänstemän är att ordna en hållbar arbetsmiljö för alla professioner i vården, adekvat löneutveckling, mer tid för återhämtning vid natt- och skiftvård och öppna stängda vårdplatser, för ingen ska behöva dö på grund av platsbrist på sjukhus.

— Lyssna på oss i verksamheten och på patienterna. Det är vi som berörs och vi som vet hur man ska lösa krisen, säger Emma Ed, arrangör för demonstrationen som arbetar som undersköterska på ett korttidsboende för personer med demenssjukdom.

De kräver också en utbyggd hemvård, en värdig äldrevård, att vård styrs utifrån patientens behov och av vårdens professioner och en lika vård för alla.

Just en jämlik vård var fokuset i Amanda Ahlins tal. Hon är undersköterska, sjuksköterskestudent samt patient med ovanlig dianos som är engagerad i patientförening och har därmed flera perspektiv på vården.

— Den största frustrationen oavsett perspektiv är bristen på tid. Som undersköterska vill vi ha mer tid, men istället blir det ett mer späckat schema och fler saker som ska hinnas med, säger Amanda Ahlin.

Istället är det patienterna som påverkas i jakten på mer tid, som att man skippar att läsa en patients vårdhistorik och därmed missar en diagnos. Det kan i sin tur påverka personer med sällsynta diagnoser, som ofta har komplexa vårdbilder.

Som patient upplever Amanda att vårdpersonalen sällan är pålästa om hennes diagnos, vilket kan leda till att hon blir fel bemött och att hon kan få fel medicin. Problemet är att de inte har tid att läsa på, för journalerna kan vara komplexa informationen om sällsynta diagnoser kan vara svår att få tag på.

— Det tar tid, tid som inte finns i dagens sjukvård. Där har vi ett problem, säger Amanda Ahlin som också tog upp problemet med att som patientförening arbeta ideellt med att få ut nya bärarkort till patienter med rätt information om diagnosen. Inom vanliga sjukvården finns inte tiden till det.

— Om inte vi gör det ideellt blir det inget, var är jämlikheten i det. Var är vi på väg om en del av sjukvården ligger på ideellt engagemang?

Även Alma Alma, som är vårdbiträde inom hemtjänsten talade på demonstrationen.