År 1914 planerades för en byggnation av en järnvägsbana mellan Laxå - Röfors - Mölltorp. Tillstånden var klara när man insåg att lönsamheten skulle bli alldeles för dålig och banan byggdes aldrig i verkligheten.

Men en liten glimt av hur det kunde ha blivit kan man se hos Skövde Modellförening där en gigantisk modell under lång tid har byggts upp och förfinats.

– Vi försöker ge en bild av hur en liten bana kunde ha sett ut innan SJ köpte upp alla privatbanor och lade ner dem, säger järnvägs- och modellentusiasterna Ann-Marie Brandt och Agne Ravik när de visar runt i den 120 kvadratmeter stora källarlokalen som till allra största delen upptas av noggrant byggda hus, naturtrogna miljöer och järnvägsspår med lok och vagnar.

Hela projektet går under namnet Westergötland-Nerikes Jernvägar, vilket förkortas WNJ, och ska visa en tidig höstdag på 1940-talet.

– Vårt huvudsyfte är inte att köra så många tåg som möjligt utan snarare att göra ett fantasiporträtt av hur landskapet kunde ha sett ut.

Bevara arkitekturen

Samtliga husmodeller är porträtt av byggnader som finns eller har funnits. Och de är avbildade som de var när de dokumenterades. Fattades det en bräda i panelen vid dokumentationen, så gör det så även på modellen.

– Vi vill bevara den lokala arkitekturen och husen som byggdes av lokala hantverkare.

– Byggnaderna har vi dokumenterat noggrant. Mätt, fotograferat och gjort relationsritningar på, säger Ann-Marie Brandt som är huvudansvarig för hus och byggnationer i WNJ-land, och den som, tillsammans med numera bortgångne maken Krister, byggt de allra flesta av de ungefär 250 husen.

Här finns modeller av byggnader från hela Skaraborg. Bland annat Jonsons Gelbgjuteri i Skara, Skövde Nyheters förförra lokaler i Skövde, gamla badhuset i Falköping och Tidaholms stationshus. På en karta kan man se vilka hus som står var.

Många byggnader, till exempel slussvaktarnas stuga vid kanalen i Forsvik har en mycket detaljerad inredning med trasmatta, fållad bordsduk och tapeter.

– Det finns också en modell av ett skepp i stugan. Det blir alltså en 1:87-modell av en 1:87-modell, säger Ann-Marie Brandt stolt.

Fantasilandskap

Däremot är anläggningen ingen geografiskt korrekt avbildning av landskapet, utan en ren fantasiskapelse.

– Vi tittade på kartan för att se var man kunde ha dragit en järnväg och då passerade vi Forsvik, som är den enda ort som är skalenligt avbildad. Dock ligger Våmbs kyrka granne med byn och stationshuset är en exakt modell av Tidaholms station, som här fått byta namn till Forsvik.

– Vi blandar hej vilt och flyttar hus hela tiden för att se vilka som passar bäst ihop för att helhetsintrycket ska kännas rätt. Man kan se projektet som en fri målning av Skaraborg fast i tre dimensioner.

Anläggningen sträcker sig genom flera rum, varav vissa endast är tillgängliga för modelltågen och genom de luckor som finns strategiskt utplacerade för de som arbetar med modellen. I ett rum finns en hel bangård som inte går att se annat än genom ett hål i väggen.

I ett annat rum finns bara två spår. Ett i förgrunden som är i skala 0, vilket är 1:45, och ett längre bort i den vanliga skalan H0 som är 1:87.

– Det är för att förstärka perspektivverkan och visa hur miljön kring järnvägar egentligen ser ut. I modellanläggningar blir det ju nästan alltid orealistiskt tätt mellan järnvägsspåren, säger Agne Ravik.

Handbyggt

Annons

Alla vagnar till järnvägen är byggda för hand i mässing och ägs av medlemmarna som byggt dem.

– Att bygga en godsvagn kan ta en semester, brukade Krister Brandt säga, och det stämmer nog, säger Agne, som är den som ansvarar för visningarna av anläggningen.

– Vi kan ta emot små, förbokade grupper mot en smärre avgift. Vi behöver alla pengar vi kan få till hyran.

Även loken är i de flesta fall helt handbyggda eller "köpelok" byggts om för att passa i konceptet.

Rälsen bäddas ner i landskapet för att det ska se naturligt ut.

– Det måste se lite skräpigt ut. Patinerat. Det gäller vid allt modellbygge, säger Agne.

Tågen styrs med digitala kontroller. Hela banan har kontaktspänning och varje lok har en dekoder som gör att man kan köra fler tåg samtidigt och i olika hastigheter på samma bana.

– Man styr med en kontrollenhet där man kan välja lok, hur fort det ska köra och om det ska ge ljud ifrån sig.

Lugnet i modellandskapet bryts emellanåt av en ångvissla eller det klassiska stånkande ljudet av ett ånglok som drar igång ett tågset. Efter en stund försvinner tåget ur synhåll när det åker in i en tunnel.

– Vi har mycket tunnlar för att inte tågen ska synas hela tiden. Allt för att det ska ge ett mer realistiskt intryck, säger Agne och startar ytterligare ett tåg som med ett glatt visslande tuffar iväg.

Hur länge har ni hållit på för att bygga upp anläggningen?

– Det hela började för 41 år sedan när Krister Brandt, Eric Juhlin, Bengt Spaade och den nuvarande ordföranden Göran Axelsson, bildade föreningen, berättar Ann-Marie.

Ann-Marie blev sambo med Krister och därmed även hon medlem i Skövde Modellsällskap.

– När jag kom med i föreningen fanns inte ett enda hus eller träd heller för den delen, det var bara en träställning.

Ann-Marie och Krister tog sig an byggnation av hus och byggnader, medan Göran Axelsson och Krister började bygga upp landskapet. Vagnar och lok ägs av de medlemmar som byggt dem och bara själva anläggningen ägs gemensamt.

Höll på att gå under

Skövde Modellförening har ett drygt 40-tal medlemmar utspridda över stora delar av Sverige och även utomlands. Man träffas varannan lördag för att pyssla med anläggningen och brukar då vara ett 10-tal personer som håller på från morgon till kväll.

Hur finansierar ni verksamheten?

– Till en början hade vi föreningsbidrag från kommunen i flera år. Sedan skulle vi plötsligt betala marknadshyra och höll på att gå under som förening.

– Det var då vi byggde modellen av Jonssons Gelbgjuteri i Skara, fast vi kallade det för GeldGjuteri för att - som ett skämt - kunna göra egna pengar, säger Ann-Marie.

Räddningen för ekonomin blev det årliga Bankalaset med bakluckeförsäljning av handbyggda specialdetaljer och utställning av allehanda modeller. Man säljer lotter, kaffe och fika och får på så vis ihop de pengar som behövs till hyran.

Bankalaset hålls i juni och lockar varje år ungefär 300 besökare från hela norden.

– Vi är välkända i modellbyggarkretsar för vår dokumentation. Att visa ett län på det här viset är helt unikt i landet.

Är modellen färdig nu?

– Nej, arbetet fortsätter all vår vakna tid. När jag känner för ett hus kan jag inte låta bli att bygga det, säger Ann-Marie avslutningsvis.