– Det är helt ofattbart. Det här har varit min största skräck, säger Merja.

Hon och maken Harry har tillfälligt flyttat in i husbilen, som står parkerad under tak på gården Strängelid utanför Lerdala. I hundgården skäller hunden Freja, 2, 5 år.

Merja är glad över att de beslöt att låta henne vara ute i hundgården när de åkte iväg.

– Hon var dålig. Katten klarade sig också, konstaterar Merja.

Hon och maken åkte hemifrån vid halvnio på lördagskvällen.

– Vid elva kände en granne lite längre bort att det luktade konstigt, som av pepparkakor. Närmaste grannen var ute med hunden sent på natten, men märkte ingenting.

Merja och maken kom hem vid ett på natten till söndag. De fick skjuts hem av vänner och på väg mot huset såg de ett väldigt ljussken.

– Någon sa att det brinner.

När de kom hem var huset redan övertänt och de larmade räddningstjänsten.

– När de kom hade redan hela övervåningen rasat ner, det fanns inget de kunde göra, säger Merja.

Räddningstjänsten stannade kvar för eftersläckning och kontroll till 04-tiden mot söndagen.

På måndagseftermiddagen pyr det fortfarande på någon enstaka del i resterna av deras liv.

Själva har de nära på ingenting kvar.

Annons

– Men vi har fått ganska mycket saker från vänner och andra. Hela uthuset är fullt. Själva hade vi ingenting mer än det vi stod och gick i, säger Merja Jebe och slår ut med armarna.

Det som hänt är ännu obegripligt och hon säger flera gånger att hon inte förstår hur det kunde hända.

– Jag har alltid varit så noga med att kolla så inga ljus är tända. Vi hade till och med batteridrivna ljusstakar.

Merja och Harry hade bott i huset som var från tidigt 1900-tal sedan mitten av nittiotalet.

– Jag hade just blivit färdig med renoveringen av andravåningen och trappan. Jag hade fått min man att sätta upp räcket på yttertrappan, nu är räcket det enda som står kvar.

Hon går runt framsidan på huset, tittar på förödelsen och berättar om detaljer som hon får syn på. Underredet i järn till vardagsrumsbordet som maken hade gjort, skylten med gårdsnamnet och plåtlådan som hon sparat sina dagböcker i från 70-talet.

Hon suckar:

– Allt är borta, precis alltihop. Och titta, alla mina fågelbord, som jag hade hängt upp i trädet.

Några av dem ligger på marken. Det ryker fortfarande ur brandresterna. Det är bara murstocken som står kvar.

Familjen har fått hjälp genom bästa vännen Gunsan Sjöberg och andra vänner med det allra nödvändigaste, mat åt både Merja, maken, hunden och katten. Gunsan Sjöberg och hennes dotter har tillsammans skapat en facebookgrupp där de samlar in saker till paret.

Det är inte minst Merja väldigt glad över.

– Jag vet inte hur jag ska kunna tacka alla som redan ställt upp, jobbet, mina vänner och alla andra. Jag är så glad för att jag har dem.