För en icke-dumpstrare är Uppsalasonen Andreas Jakobssons blogg omskakande, snudd på provocerande. Han gör mer än de flesta för att bekämpa matsvinnet och lever sedan fem år nästan helt och hållet på livsmedel som butikerna kastat.

Den 28 januari håller han föredrag i Skövde och den 27 februari kommer han till Falköping. Han har tidigare även hållit föredrag på flera orter i Skaraborg.

Efter de nattliga utflykterna återvänder han med alltifrån "fula" grönsaker och glasburkar utan etikett, till dyr choklad som passerat bäst-före och fullt fungerande lågenergilampor där det är snudd på obegripligt varför den felfria förpackningen kastats i bingen.

– Folk blir arga på hur mycket som slängs när vi vet att folk svälter i världen. Det är absurt, så jag förstår att det skapar många reaktioner, säger Andreas.

Reportaget blev bok

De senaste åren har Andreas Jakobsson blivit lite av en symbol för dumpster-rörelsen i svenska medier. Förutom att han gästat program som Nyhetsmorgon och Malou efter tio, så är han under hösten aktuell i SVT:s Maträddarna. Parallellt med detta är han också en flitigt anlitad föreläsare på ämnet.

– Innan jag själv började tänkte jag nog inte så mycket på det. Jag var kulturjournalist och skrev mest om musik. Det var först när en kompis till mig började prata om hur bra en viss affärs soprum var som jag följde med.

Annons

Synen som mötte honom var chockerande. Till skillnad från vad han väntat sig var inte bara en del av maten ätbar, uppemot 90 procent såg identisk ut med den som stod på butikshyllorna. Det fick honom att skriva ett långt reportage för magasinet Hunger som sedermera utvecklades till boken Svinnlandet - min resa genom en värld av slöseri och hur den gav mig ett liv i överflöd.

– Den skildrar min personliga berättelse och det jag upptäckt som dumpstrare, varvat med reportage där jag kartlagt livsmedelsindustrin och producenternas förhållningssätt till matsvinn.

Andreas vill få folk att inse att den där maten som gärna slängs, nästan alltid är fullt ätbar, och berättar att han under sina 5 år som dumpstrare aldrig blivit sjuk av det han ätit.
Foto: Lena Granefelt

Måste förändra synen på mat

Det som upprörde Andreas mest var mängden mat som redan slängs i producentledet. Han upplevde att den statistisk som fanns tillgänglig om Sveriges matsvinn gav en ofullständig bild och felaktigt framställde hushållen som den största boven i dramat. För även om den genomsnittlige svensken kastar 1 kilo ätbar mat i veckan, så står tillverkare och distributörer för mellan 10 och 50 procent av matsvinnet.

– Ska vi konsumenter ansvara för omställningen kommer den att ske väldigt trögt. Producenter, leverantörer och butiker kan vända utvecklingen mycket snabbare.

Men hur får man då tillverkare, som ogärna förknippas med defekt mat, att inte gallra ut bort sneda gurkor eller kantstötta konserver i den stenhårda konkurrens som råder? Enligt Andreas måste vi till att börja med ändra vår egen syn på mat.

– Går man på en marknad i Paris så får man ofta smaka på frukterna och grönsakerna, för där värderas smaken högst. Men här i Sverige producerar vi hellre äpplen som inte smakar något, men som ser fina ut. Det är en väldigt skev inställning.

– Ingen skulle reagera om man var van vid att se krokiga morötter i butiken, men när alla är raka blir det så tydligt om en frångår idealet och då väljer folk hellre en annan påse. Vi måste börja värdera butikens morötter som om man odlat dem själv.

En högst politisk fråga

Den andra delen ligger i att sätta press på makthavarna. Andreas menar att en alldeles för stor börda läggs på konsumenterna och att politikerna måste börja värdera miljöns fortlevnad högre än de ekonomiska vinsterna. Bland annat nämner han EU:s kvotsystem för fiske som en av de skenheliga regler som i teorin ska förhindra att haven fiskas ut, men som i verkligheten bidrar till att trålarna slänger tillbaka enorma mängder död bifångst eftersom att den fisken inte får säljas.

– Man beräknar att hälften av allt liv i haven redan försvunnit i och med fisket. Fortsätter man i den här takten kommer alla större matfiskar att ha försvunnit till år 2050. Det är ganska skrämmande, säger Andreas.

Han är fast besluten om att maten idag är för billig. Alldeles för mycket mat produceras på dåliga sätt för att få fram ett billigt pris. Det gör att det i sin tur blir lönsamt för tillverkare att slänga mat som inte lever upp till kraven.

– Dagens materialåtervinning är väldigt effektiv så den bör man låta vara, men en skatt på sopor och matavfall skulle verkligen behövas. Det måste bli dyrt att slänga mat. Det är galet när man tänker på att man bygger stora värmeverk som får betalt både för den energi de producerar och de sopor de tar hand om. Det brännbara skräpet ökar för varje år och idag importerar vi till och med sopor för att de ska kunna bränna. Det är helt snedvridet, det ska inte vara gynnsamt att vi kastar mat.

Mat