De speciella Batterijakts-påsar som eleverna i årskurs 4 på Valstads skola tilldelades inför tävlingsstarten i början av februari, räckte inte särskilt långt. På bara några dagar fylldes de till brädden, och därefter har lådor, soppåsar och bänkar i klassrummet fått ge plats åt de tusentals förbrukade batterierna.

När de tretton eleverna för några veckor sedan skulle lämna in första lasset på Claes Ohlsson i Skövde, lyckades de fylla tre kundvagnar. En mängd som motsvarade 700 kilo.

— Det känns superbra, säger klassen enhälligt inför tävlingens sista dagar.

Under en månads tid har de engagerat både släktingar, vänner och resten av skolan i jakten på batterier.

Annons

— De har gått in för det stenhårt. Sen har både kollegor, vaktmästare, föräldrar och andra hjälpt till så mycket de kunnat. Dessutom har fritids hjälpt till med att tejpa batterierna. Så det är jätteroligt, säger klassens mentor Damir Ovcina.

För att det finns en viss risk med att samla batterier i påsar utan att tejpa dem, har eleverna stenkoll på. Nytt för i år är nämligen att klassen måste ha minst fyra lektioner på ämnet för att få delta i tävlingen. Bland annat har man tagit upp varför man inte ska slänga batterier i de vanliga soporna, i vilka saker man kan hitta dem, hur de fungerar och vem som egentligen uppfann elektriciteten.

— Många uppfinningar har man kommit på genom misstag, säger en av eleverna och berättar att man till exempel gjort pappersgrodor eftersom att vetenskapsmannen Galvani upptäckte elektromagnetisk spänning genom ett hoppande grodlår.

Tävlingen arrangeras av Håll Sverige Rent, VARTA och Clas Ohlson, och Valstads skola har varit med flera gånger tidigare. Dock har man aldrig lyckats få ihop så mycket som denna gång.

— Vi har till och med börjat prata lite om vart vi skulle vilja åka om vi vinner 50 000 kronor. Det är inte säkert att vi vinner, men vi hoppas verkligen, säger en av eleverna.

I nuläget har fjärdeklassarna samlat ihop 93,5 kilo per elev, men än kan mycket hända. Tvåan ligger knappt 30 kilo efter och eleverna befarar att vissa klasser kanske väntar med att lämna in den stora massan till de sista dagarna. Därför hoppas nu fjärdeklassarna att tidaholmarna hör av sig om de har några gamla batterier i gömmorna.

— Då skulle vi bli jätte-, jätte- jätteglada.