För 65 år sedan konfirmerades alla, man hade inte mycket till val då. Synsättet då, och tidigare, gick ut på att när man konfirmerade sig blev man vuxen.

Men 1952 sattes lagen om religionsfrihet i kraft. Innan lagen kom till var man tvungen att tillhöra en församling och alla var tvungna att konfirmeras. Efter 1952 och fram till 70-talet var det fortfarande populärt att konfirmera sig. från 70-talet minskade trenden från att 80 procent av alla 15-åringar i landet var konfirmerade till 43 procent år 2000. År 2010 låg rikssnittet nere på 32 procent och det har hållit sig runt det sen dess.

Rikssnittet ligger alltså på ca 30 procent men här i Tidaholm brukar det vara runt 55-60 procent 15-åringar som konfirmeras varje år. I år var det 60 procent av alla 14-åringar som har anmält sig till en konfirmandgrupp och som vanligt ligger Sjöhaga, den tre-veckors intensiva läsningen i topp.

– Sjöhaga brukar vara populär, det är många som exempelvis tränar och inte har tid på vardagar som väljer den gruppen. I år är det 46 som har sökt till Sjöhaga, berättar Peter Håkansson.

Olika grupper

Sjöhaga brukar vara populär men för två år sedan låg Gospelgruppen med 50 konfirmander i topp. Sjöhaga är en så kallad sommargrupp, man träffas under sommarmånaderna. Det finns flera vintergrupper också, som träffas under vinter- och vårmånaderna, exempelvis V8, gruppen vars tema kretsar kring motorer. Det finns även ett tredje alternativ som är som både en vinter - och sommargrupp, vars läsningstid sträcker ut sig lite längre över året, ett exempel på en sådan grupp är Valstad. fördelningen mellan sommar - och vintergrupper brukar vara 50/50.

Annons

Peter berättar att även om den totala läsningstiden kan vara olika lång, allt från tre veckor till flera månader, så ser man till att varje grupp träffas ungefär lika många timmar. Det vanligast konceptet nu, och det som har varit vanligast historiskt sett är en träff/vecka.

– Hela grejen med konfirmation styrs mycket av kompisgänget. Är man den enda i kompisgruppen som vill konfirmeras så kanske man låter bli och missar en riktig upplevelse.

En upplevelse

För det är vad konfirmationstiden är numera, en upplevelsebaserad tid. Längre tillbaka så var konfirmationsträffarna som en skola efter skolan där det mesta gick ut på att lära sig att kunna rabbla grejer utantill och själva konfirmationsgudstjänsten då var mer ett förhör. Nuförtiden så är det konfirmanderna som håller i predikan genom till exempel sång, dans, teater eller läsning.

Poängen med konfirmation är att bekräfta sin tro men många som väljer att konfirmeras gör nog det för att lära sig mer om sin tro. Det blir som en väg in till kyrkan.

Minns sitt dop

Är man barndöpt så visste man ju inte vad man döptes till utan man lär sig i och med konfirmationstiden. Är man inte döpt ser det ju lite annorlunda ut eftersom man först lär sig och sen döps man och efter det konfirmeras man.

– Jag tycker att det är så häftigt för de som vuxendöps. De får ju vara med och minnas sitt egna dop, säger han och fortsätter, jag brukar döpa någon i sjön i Sjöhaga och det är så häftigt när hela sjön blir välsignad och sen döper man personen, man doppar dem helt under vattnet. Då får man inte vara någon badkruka!

Blir ledare

Konfirmationen är den aktivitet som samlar flest ungdomar till kyrkan och cirka 20 procent av de som konfirmerar sig fortsätter på något sätt att vara aktiva inom krykan, genom att vara ledare för en konfirmandgrupp. Peter tycker om att fortsätta arbeta med de som utbildar sig till ledare och vara med och se hur ungdomarna växer i sin roll som ledare och växer som personer i och med ledarrollen.

Han trivs med sitt jobb och berättar att en vanlig kommentar han får från konfirmerade ungdomar är att konfirmandtiden är en av de mest betydelsefulla tiderna i livet.