Vår bästa tid är nu. Definitivt just nu. Högtrycket rullar in från kontinenten och vi får värmen och solen som vi suktat efter så länge denna kylslagna, utdragna vår.

Den är ingen vågad gissning att hundratals grillar kommer att glöda så det bågnar i kväll. Röken kanske når sådan koncentration att den till och med kommer att synas från satelliterna?

Bluesfestivalen har inte alltid gynnats av gött väder. Det har varit riktigt räligt emellanåt. Men den här gången blir det optimalt och förhoppningsvis ger det en skjuts i biljettförsäljningen. Grattis i förskott, Dusty Road blues!

* * *

Småfåglarna verkar ha haft god koll på vad som var på gång, för när jag och Malte tog en rejäl bensträckare på Hellidsberget under tisdagskvällen rådde rena jubelsången i snår och trädtoppar. Den kakafonin är bland det mest njutbara jag vet. Synd för den som går med hörlurar och hör på dunka-dunka och missar härligheten!

* * *

Jag skrev om hönsen i trädgården härom sisten. De trivs och frodas. Något större väsen för gänget inte, piper mest lite blygt. Grannarna har nog inga större besvär av deras närvaro. En annan praktfull krabat ger sig dock ideligen till känna på andra sidan häcken. Det är en fasantupp som har fått korn på våra höns och den slår sina lovar allt tätare i grannskapet.

Tujahäcken är hög och tät och dessutom kompletterad med ett lågt stängsel på grund av Maltes oförskämda benägenhet att ge sig ut på rymmarstråt. Därför är det lite av Fort Knox för den sällskapstörstande och möjligen kärlekskranke fasantuppen att forcera. Likt en djupt upprörd färskpubertal 13-åring utstöter han sina trumpetanden. Man blir lika fnissig varje gång. Ser honom gör vi däremot sällan. Desto bättre visuell underhållning måste familjerna Ekelund och Hjertén ha på andra sidan häcken.

Återstår att se om fasanen förr eller senare hittar vår svaga strategiska punkt mellan garaget och huset och tar sig in i trädgården. Något intimare umgänge kommer det oavsett inte att bli då hönsen är helt inkapslade bakom nät och i säkert förvar.

* * *

Drygt 500 barn spelar boll på Ulvesborg under lördagen. Det är Klassbollen. Tidaholms G&IF och IFK Tidaholm har trimmat arrangemanget väl efter många år och har en väloljad organisation. Om högtrycket håller sig kan det bli en helskön upplevelse på "borgen".

* * *

Jag har hört många positiva omdömen om Kulturskolan Smedjans föreställning "Tidaholm - en historisk resa". Tyvärr hade jag ingen möjlighet att se den själv. Meriterade regissören Patrik Kristoffersen har sett till att barnen i ensemblen plockat fram sitt allra bästa. Jag kan mycket väl tänka mig att önskemål om fler föreställningar kommer när ryktet sprids om den lilla succén. Räkna med mig då!