77-årige Hans-Åke Ivarsson, eller Hasse som han också kallas, är ett välbekant ansikte i Tidaholms G&IF. I 48 (!) år har Hasse arbetat ideellt på Ulvesborg och i år prisas han av Tidaholms idrottsallians med hedersplaketten som delas ut för lång och trogen tjänst.

– Det var en överraskning, får jag säga! Jag har inte alls umgåtts med de tankarna, säger Hasse Ivarsson.

"Bondpojken från Acklinga", som Hasse själv beskriver sig, spelade för föreningens B-juniorer som 16-åring. Även om han inte gjorde några större avtryck som spelare skulle Ivarsson komma att bli en nyckelfigur för det Tidaholms G&IF som framför allt under 1990-talet dominerade Skaraborgs-fotbollen.

1969 valdes han in i styrelsen. Efter det har TG&IF varit ett naturligt element i Ivarssons vardag. De senaste sex åren har han varit ordförande för plankommittén.

– När jag fick frågan om att vara med i styrelsen tyckte jag att det lät rätt kul. Jag fick snabbt klart för mig att det inte flyger några stekta fåglar på Ulvesborg.

Skjutsade spelare

Initialt började Ivarsson i ungdomssektionen med varierande uppgifter - bland annat skjutsade Ivarsson om kring ungdomsspelare till matcher.

Men 1973 kom hans roll att bli större. Då blev Ivarsson ordförande för fotbollssektionen och var med sina värvningar indirekt med och bidrog till klubbens storhetstid.

– Jag har en del på samvetet. Men då var det tacksamt, berättar Ivarsson.

– På den tiden var TG&IF ett namn. Förhandlingar med spelare var det inte tal om. De tyckte bara det var kul att spela för oss. För mig var det också ganska enkelt när man ringde och kunde presentera sig som "Hasse från Tidaholms G&IF".

Förstående familj

Annons

Trots att Hans-Åke både har fru, barn och barnbarn ger han otaliga timmar av sin fritid till föreningen i hjärtat.

– Familjen har haft förståelse för mitt intresse här. Under tio år pendlade jag till jobbet i Skara. Då var det jobbigt, men märk väl, man var inte ensam!

Hur har du orkat?

– De som anser sig inte ha tid med ungdomar missar mycket. Det finns många pensionärer som bara stryker runt och promenerar men inte umgås med ungdomar - det är viktigt.

– Ungdomarna har ett annat tänk och är i tiden. Vi kommer snabbt på efterkälken om vi inte umgås, så intressemässigt har jag hängt med. Även rent fysiskt med åren på anläggningen. Det tar sina timmar och det tar kraft, men det kanske man mår bra av.

Även om Ivarsson fått ta emot Riksidrottförbundets högsta utmärkelse tidigare är det när Ulvesborg fylls med senior- och ungdomsspelare som Ivarsson mår som bäst.

– Vissa kvällar kryllar det av ungdomar här och spelarna är glada över att i håller igång anläggningen. Då och då får vi något erkännande av spelarna och det är kul.

Hur är det att få såna här utnämnanden?

– Jag är inte här för den sakens skull. Men när det ringde i telefonen från Idrottsalliansen förra veckan var det en härlig känsla, för jag hade inte haft en tanke på det. Det jobbas ju överallt i klubbarna.

Hans-Åke Ivarsson om...

...sin favoritspelare i klubben: Rickard Fredriksson. Han kom hit från Ekedalen och spelade tio säsonger här. Lugn och fin kille. Miomir Milicevic är en annan. En god vän som betyder mycket.

...sitt favoritlag: Laget från 1977 var bra. Vi ledde trean nästan hela säsongen och var på väg att gå mot division två, men tappade mot Motala i kvalet.

...Ulvesborg då och nu: Förr kom folk efter jobbet och klippte mattan. Sen kom det här med att få bidrag till att anställa vaktmästare, vilket är en förutsättning.

LÄS OCKSÅ: TG&IF förlorade mot Åsarp/Trädet