Domkyrkan är själva kärnan i stiftet. Den är en samlingspunkt ur många perspektiv och även en symbol för både stiftet och staden. Den har stått där genom tiderna på sin plats mitt i centrum. Den har sett digerdöden skörda sina offer, stått pall när krigen mellan svenskar och danskar härjade på 1500-talet, den har sett djäknar utbildas till präster, dagens barn som firar skolavslutning, rymt platsen för den sista vilan för adel och bättre bemedlade, gått från katolskt gudstjänstliv till lutherskt. Varje tidsålder har satt sina spår och gjort sina avtryck.

Betydelsefull plats

När Skara stift grundades för 1000 år sedan fanns det ingen domkyrka i Skara. Den låg i Husaby, kanske beroende på kung Olofs dop i källan där. Den förste biskopen i stiftet var Thurgot. På 1050-talet började hans efterträdare biskop Osmund att flytta biskopssätet till Skara men det var först biskop Adalvard som påbörjade bygget av domkyrkan. Arbetet tog decennier och den invigdes 1150.

– Skara var en mycket betydelsefull plats. Staden var en viktig handelsplats och hade infrastrukturen. Det var mycket folk i rörelse och där folk är ska kyrkan vara. Den första tiden handlade mycket om missionerande, att få fler att välja Kristus istället för Tor och Oden, säger prästen Markus Hagberg.

Sigill

Domkyrkan som byggdes då var ungefär lika stor som dagens högkor, den upphöjda främre delen i kyrkan. Inte så stort kan tyckas.

– På 1000-talet fram till reformationen var domkyrkan bara till för biskopen, prästerna i domkapitlet som kallades för kaniker och djäknarna som gick sin utbildning till präster här, säger Markus Hagberg.

De vanliga Skaraborna som kammakaren Per, smeden Olof och fru Anna fick gå till någon av Skaras tre församlingskyrkor för att be och fira mässa.

Domkyrkan var inte så hög, hade små fönster och byggdes av sten. Sigillet som finns i en monter bakom altaruppsatsen i högkoret och som även är Skaras stadsvapen, ger en bild av hur domkyrkan kan ha sett ut.

Annons

– Det är en häftig tanke att bilden av domkyrkan på sigillet fortfarande används 1000 år senare, säger Sven-Erik Johansson, kyrkvaktmästare.

Kryptan, det vill säga ett underjordiskt heligt rum, byggdes på 1100-talet, men det återupptäcktes först 1949 av en slump då kyrkan renoverades. Den hade då var gömd sedan 1200-talet.

– 1999 gjordes kryptan i ordning som den är idag. Den används av dem som vill be lite mer avskilt, vi har haft dop där och gudstjänster, säger Anneli Johansson, kyrkvaktmästare.

Digerdöden

Under 1300-talet satte biskop Brynolf igång ett gigantiskt projekt med att bygga om domkyrkan till en höggotisk katedral. Han hade varit på kontinenten och blivit inspirerad och fått kontakt med kunniga yrkesmän. Nu fick domkyrkan sina höga valv och höga fönster.

– Det tog flera generationer att bygga klart katedralen. Digerdöden härjade och en stor del av befolkningen dog och i och med det försvann mycket av arbetskraften. 1380 drabbades kyrkan som inte var färdigbyggd dessutom av en brand, säger Sven-Erik Johansson.

Enhetlig kyrka

1886 påbörjades en genomgripande restaurering av domkyrkan under arkitekt Helgo Zettervalls ledning. Kyrkan hade fått förfalla och under århundradena hade domkyrkan byggts ut och ändrats allt efter just den tidens stilideal. Bland annat har det funnits gravkor, ett annex på norrsidan där djäknarna bodde och på 1700-talet hade den södra porten mot dagens Katedralskola fått en barockgavel. Helgo Zettervall ville skapa en enhetlig gotisk stil genom renoveringen. Skara byxor som de på 1800-talet kapade tornen kallades fick nu sina spiror.

Olika krav

1947 var det dags för nästa renovering med anledning av den anlagda branden. En del av det nygotiska från Zettervalls renovering togs bort till förmån för äldre tiders stilar i domkyrkan. Det var också under 1940-talet som Bo Beskow började arbetet med kyrkfönstren.

1999 gjordes den senaste större renoveringen.

Sannolikt kommer domkyrkan att fortsätta att förändras.

– Olika tider ställer olika krav på kyrkorummet. Tidigare i historien var lyssnandet det viktiga och då var det okej att sitta så man inte såg allt som hände i koret. Idag vill vi se allt och vara delaktiga, säger Markus Hagberg.

– Det är en lång beslutsprocess att ändra i domkyrkan. Från idé till verklighet kan det kanske ta upp till 20 år. Det är många myndigheter och instanser inblandade för att det ska bli både ett långsiktigt och ett modernt tänkande vid förändringarna, säger Sven-Erik Johansson.