Själva födelsedagen inföll visserligen redan den 15 augusti så firandet fick vänta några dagar. Förra lördagen var det dock dags. Då lyfte det femsitsiga tvåmotoriga planet från Axamo med Tidaholms flygplats som destination.

Vid spakarna satt Henrik Lindberg och i en av passagerarstolarna hans 99-åriga farmor Inga. Och på plats i Tidaholm stod släkt och vänner och vinkade när planet gick ned för landning.

— Det var festligt. Och kändes här när jag såg dem, säger Inga och klappar med båda händerna på bröstet.

Trots att hon under åren flyttat runt lite både i Västergötland och Småland – maken var Konsumföreståndare och arbetade inom Kooperationen – är det fortfarande Tidaholm som är hemma.

— Jag är född i Myrebo, bara några hundra meter från flygplatsen. Eller Bämmelshed som vi säger. När jag gifte mig flyttade jag till Axvall. Min man kom från Skara.

Sedan blev det alltså Småland och i dag bor Inga i Bullerbyn på Öxnehaga. I ett litet hus med en liten trädgård och där tänker hon bo kvar så länge hon klarar sig själv.

— Men dialekten har jag behållit och vårdat. Även om den inte är så hemskt vacker, säger Inga med glimten i ögat.

Annons

Så här några dagar efter firandet och flygturen är det dock hemma hos sonen Anders vi träffas. För att höra mer om det stora äventyret, dricka kaffe och äta wienerbröd. Ett av barnbarnen med sin lilla dotter tittar in och Inga, som med ålderns höst visserligen hör lite illa, pratar och skrattar med både små och stora.

— Vi flög över Visingsö, Hökensås och sedan Tidaholm. Det var lite osäkert med vädret först men det blev fint. Att sitta där uppe och titta ner är härligt och jag litar på Henke. Han är så lugn och sansad att jag blir det själv, säger Inga.

Redan för fem år sedan, när hon fyllde 94, gjordes för övrigt samma resa. Då trodde Inga att hon skulle åka Kivik. Istället bar det av till Axamo och det blev Västergötland istället för Skåne.

— Idén var egentligen mammas egen. Hon sa någon gång att när jag fyller 100 vill jag flyga. Varför vänta? sa Henrik och så fick det bli, säger Anders.

Den gången, berättar Inga, blev det middag på hotellet. Nu firade man lite enklare. Några av gästerna hade åkt upp i förväg, släkten och vännerna i Tidaholm mötte upp och när planet närmade sig inflygningen vinkade de mot himlen och Inga. Sedan blev det bubbel och fika på den långa gräsplanen.

— Hem åkte vi bil. Över Hökensås. Det var också trevligt, säger Inga.

Flygrädd har hon aldrig varit. Även om hon var lite tveksam, den där första gången hon skulle ge sig upp i ett litet plan. Det var i Härjedalen i början på 60-talet och hon skulle få följa med den legendariske fjällflygaren Gunnar ”Spökis” Andersson. Också det en överraskningen signerad sönerna.

— Han hade landat på vattnet och själv stod jag på en liten brygga. Jag vägrade nästan men då tog han tag i baken och lyfte in mig. Sedan flög vi över vi fjällen och det var en upplevelse, berättar 99-åringen och visar med hela kroppen hur han fick in henne i planet.

Social som få, intresserad av människor och alltid tid över för en liten pratstund. Det är något som Inga varit under alla åren. Hon som tagit hand om barn och barnbarn och som dessutom, bara till för tiotalet år sedan, åkte hem till Tidaholm för att hjälpa sina syskon med olika göromål.

— Jag har haft turen att få vara frisk, säger denna inspirerande och orädda dam.

Om ett år fyller hon 100. Hur hon har tänkt fira det? Självklart med en ny flygtur.