Sådär ja. 
Erat schlagerorakel är här...
Nu skulle jag kunna luta mig tillbaka i sängen och säga: Va va det jag sa, ligga här ibland alla dessa uppfluffade kuddar, ligga & fisa lite, och klappa mig på magen efter en hotellfrulle som bestod av äggröra, bacon, äggröra, bacon och kaffe. Nämnde jag äggröra och bacon? Ett litet havreflarn slank ner oxå. 
Nåväl, när jag nu ändå ligger här så kan jag reflektera bakåt i tiden, bakåt till gårdagen. 
Va va de ja sa...
Skulle jag satsat en 1000-lapp på min spådom så skulle jag säkert ha haft råd med en procent av kontantinsatsen till en lägenhet på Norrmalm. 
Sanna gick & vann, Ace tvåa med just bara två poängs skillnad, och Alcazar blev trea. 
Fan, det är lite Saida över mig ändå, saknas bara en skäggvårta och en blommig klänning, kanske ett par mamelucker oxå. 
Det verkar som om Sveriges kostnad för att ha genomfört finalen efter Loreens vinst fortfarande svider i plånboken. 
Vi har inte råd att sända ett bidrag som eventuellt kan vinna hela skiten igen, inte så här nära inpå i alla fall. 
Sannas låt är tung, vacker och när denna gigantiskt långa kvinna tar i från tårna så låter det bra. Men det är inget nytt, ingen aha-upplevelse, inget som blir en partyhöjare på fester framöver, ingen låt som jag kör en karaoke till, ingen låt som jag gör min berömda alligatordans till. Det var däremot Ace, skulle hon vunnit så skulle jag stannat kvar på Friends Arena och dansat i Alcazars discokula hela natten. Vi var många (30 000) inne på Friends igår som stampade takten till "don't wanna work work work, i wanna make money when i sleep" Jag tror till och med att jag fick till lite utav Shakiras höftrörelser där vi stod inne på parkett och dansade. Kanske att jag måste sjukskriva mig från jobbet imorgon. 
Men det är som jag skrev, det är den breda och delade baken som väljer finaldeltagaren i Eurovision, så Sanna är vald av Sverige, men inte av mig. 
Men en rolig fest var det, och jag har redan nu börjat fundera på vilken färg min boa skall ha nästa år, glitter & paljettbyxa eller ej och så vidare.
För nästa år så är jag säkert här igen, lika fjollig, glad och lycklig över att få chansen att deltaga vid detta spektakel. 
Jag vänder mig om i sängen och känner att det blev nog några bacon för mycket till frukost, för jag nämnde väl att jag åt äggröra & bacon till frukost. 
Nu vankas det storstadsshopping och strosande i denna kungliga huvudstad. Vårgarderob skall inhandlas, det gamla skall ut och det nya skall in. Tur att frugan inte tänker så om mig...
Inte vad jag vet om i alla fall...
Nåväl, här slutar berättelsen om en Schlagerfjollas resa. 
Nu läggs locket på och livet som en vanlig man går vidare i 364 dagar till. 
För på den 365:e dagen så är det final igen

Peter Stäveryd