Ojoj , vi har passerat halva juli och sommarälskaren i mig fullkomligt skriker ”STANNA TIDEN!” Tänk om man kunde uppfinna att varje sommarmånad i alla fall var två månader lång. Då skulle det fortfarande vara juni. Sen har ju sommaren varit i mångt och mycket gömd i kyligare temperaturer och blåst så visst känner man sig lite granna snuvad på den här dyrbara korta tiden? Men samtidigt som den där rösten skriker det där om tiden skriker den även ” NJUT HÄR OCH NU”. Det var väl John Lennon som sjöng att livet är det som händer medan man är upptagen med att göra upp planer. Och för att tillämpa det i dagens samhälle så känns det kanske som att många, jag inkluderad, glömmer av just att leva och istället lever genom sociala medier och planerandet av fina instagrambilder och ibland med en gnutta dum avundsjuka se andras drömmiga exotiska resebilder och magiska rosékvällar medelhavska solnedgångar.

Visserligen hade jag en underbar grekisk semestervecka i maj, men resterande semesterveckor denna sommar kommer mest vara HEMester. Med nybyggt trädäck med en liten pool, solcellslampor i form av ananaser och efter mycket kämpande och svordomar två ihopskruvade sköna solsängar så har vi allt skapat oss en liten egen njutoas på hemmaplan. Så i år får alla kära klackar mest vackert vänta medan jag antingen är barfota eller går och hämtar posten i flipflops.

Annons

Förra årets knallgula bikini som drar till sig varenda insekt i tron om att jag väl är en stor utfläkt blomma , täcks då och då över med en skön, tunn morgonrock när solen går i moln.

Men några utomsocknes övernattningar har det blivit. Bland annat två nätter i Göteborg. Dit bland annat en silkig regnbågsfärgad, långärmad omlottklänning fick följa med och en kväll matchades den med guldiga remsandaletter, den lille Vuittonen och stora bruntonade solglasögon och jag kände mig som en perfekt mix av Carrie Bradshaw säsong 4 och en glammig 1970tals jetsettare. När vi åkte i hissen ned mot lobbyn på hotellet för att gå ut och äta nånstans på Avenyn så klev ett annat par på och genast utbrast kvinnan ” what a lovely dress!”. Vilket gjorde mig så glad. Komplimanger om min klädsel slår verkligen andra typer av utseendekommentarer alla dagar i veckan.

Klänningen lär få följa med till hufvudstaden nästa vecka och kanske få sippa en aperol spritz utanför Grand Central eller äta en pizza i gamla stan.

Vi har även klarat av årets ”roadtrip” och i år slapp vi både bärgningsbil, lossade bultar eller att jag fick ligga på smältande asfalt i finklänning och tejpa underredet. Vi körde endast fel några få gånger på vägen till Strömstad och en gång hem. Fördelen, för mig, med att ta bilen är att jag slipper välja ut ett eller två par skor att ta med, jag kan ju lasta in par efter par och dessutom fynda bak i bilen på ett eller annat par jag visst stuvade in förra året och glömde packa ur. Ja just det ja, jag lyckades visst även glömma mitt kontokort hemma så för mig blev det en shoppingfri resa även om det suktades lite (mycket) över några tropiskt mönstrade kimonorockar i grönt och turkos. Men de saknas inte nu när jag ligger här insvept i en blommig rock efter ett pooldopp och skriver dessa sista rader på denna krönika och njuter av livet här och nu.