Handelns Utredningsinstitut har alltså utsett mobillådan – helt enkelt en låda att lägga ifrån sig mobiltelefonen i när den inte används – till Årets julklapp. Det är väl bra, i all sin enkelhet. De smarta telefonerna rymmer allt fler funktioner vi behöver (och inte behöver) och upptar därmed en stor del av vår vardag. Särskilt under en familjehögtid som julen kan det förstås vara stora vinster med att öva sig i att låta den vila.

Regeringen bör ta sig en funderare kring detta och agera på det. Förslagsvis genom att skeppa lämpligt antal exemplar av Årets julklapp, att använda efter eget gottfinnande, till alla Sveriges skolor och sedan dra tillbaka den onödiga lag om mobilförbud i klassrum som väntas införas 2021, enligt överenskommelse mellan regeringen, C och L. Nästa steg bör bli att hjälpa skolorna på riktigt i stället.

Vi ska förstås påpeka att det inte saknas argument för att klassrum inte bör vara någon plats för smarta mobiltelefoner. Argumenten är tvärt om fullständigt överväldigande. Ett experiment på Ribbaskolan i Gränna i våras blev närmast riksbekant när det presenterades i Dagens Nyheter. Under en halvtimme fick de 21 eleverna i genomsnitt 100 notiser var, en var 18:e sekund. Totalt 2 000 meddelanden.

Annons

Efter ett sådant exempel blir ord och argumentation överflödiga. Det säger sig självt att ingen kan koncentrera sig och försöka tillgodogöra sig kunskap under sådana förhållanden. Vuxna skulle inte klara det. Att tro att elever i högstadieåldern skulle klara det vore en dumhet utan motstycke.

Detta inser förstås den överväldigande majoriteten av skolledare och lärare och många agerar. Gunnarsboskolan i Mullsjö har till exempel infört totalt mobilförbud från och med denna termin, medan Hagenskolan i Habo gått något mjukare fram och "bara" kräver att mobilen ska vara avstängd och ligga i väskan under skoltiden. I Värnamo kommun har alla grundskolor någon form av mobilförbud.

Signalen är tydlig – skolorna klarar detta själva, och kan anpassa ordningsreglerna efter sin egen verksamhets behov och inriktning. En lag duger kanske för att plocka billiga politiska poänger, men att kontrollera hur ett förbud efterlevs blir inte ett dugg lättare för att det upphöjs till lagstiftning. Det är där det verkliga problemet ligger.

Brist på studiero är ett verkligt problem i många av dagens svenska skolor. Om regler, lagstadgade eller inte, ska fungera måste lärare måste ha verktyg för att kunna hålla i ordning i klassrummen. Oönskat beteende måste kunna bestraffas, i särskilt svåra fall med avstängning. Så är det inte i dagsläget. Lärare som visar att överträdelser får konsekvenser riskerar att bli anmälda för kränkande behandling.

Lärarkåren behöver hjälp med att stärka sin auktoritet. Den behöver inte plakatpolitik eller en överförmyndare som struntar i strukturella problem medan den petar i detaljer.