Alliansen är största block i Jönköpings kommun. Men de preliminära 39 mandaten i fullmäktige räcker inte till egen majoritet. Det bäddar för en snöplig paradox för kommunens valraket. Kristdemokraternas kommunalråd Andreas Sturesson tog, med god draghjälp av partiledaren Ebba Busch Thors närmast duracellkaninsliknande energi, partiet till högre högerhöjder. Nästan 4 procentenheters ökning gör att KD ser ut att landa runt 16,4 procent, med respekt för att det definitiva valresultatet ännu inte har presenterats. Det ger KD fyra nya mandat i fullmäktige och får naturligtvis ses som en seger för Kristdemokraterna internt, och även för de Jönköpingsbor som har röstat på KD för partiets hållning om en billig arena.

Men eftersom ökningen äts upp av Moderaternas nästan lika stora tapp, och uppgången för Liberalerna och Centerpartiet är liten, växer Alliansen som helhet endast med två mandat. Och för det nya partiet Kommundemokraterna räckte inte stödet till en plats i fullmäktige.

Med den gångna mandatperiodens turbulens i färskt minne tyder mycket på att Alliansens starka kvinna kan välja ett blocköverskridande samarbete. Det är knappast någon överraskning. Med tanke på hur röriga de senaste fyra åren har varit, med Moderaternas konflikter och sönderfall, är det förståeligt att Ann-Marie Nilsson (C) sneglar över sin vänstra axel.

Annons

Hon och Socialdemokraternas kommunalråd, Ilan De Basso, kommer väl överens, och god personkemi ska inte underskattas i lokalpolitiken som tenderar att vara mer pragmatisk än på riksnivå. Men den viktigaste anledningen till att det faktiskt kan vara värt att testa ett blocköverskridande styre är att det kan leda till mer borgerlig politik.

Relaterat: Nilsson (C) öppnar för samtal med de rödgröna

Ett Alliansstyre är generellt att föredra, men det är inget självändamål att kommunen ska styras av just M, KD, C och L. Det viktigaste är att Jönköping de kommande fyra åren domineras av en ansvarsfull politik baserad på rimliga värderingar. Centerpartiet och Liberalerna visar att de på flera områden kan leva upp till det. Det gäller sådant som inställningen till trafiksituationen, integrationsutmaningarna och sambandet mellan näringsliv och välfärd.

En lokal C-L-S-MP-konstellation är något mindre än Alliansen, men båda varianterna kommer att behöva söka stöd av något eller flera andra partier för att få igenom såväl budget som kommande sakpolitik. En Allians med stöd av MP skulle räcka, men är inte trolig. Ett mittenstyre skulle däremot kunna göra upp både strax till höger och till vänster, och dessutom hålla Vänsterpartiet utanför budgeten.

Personkemi kan ha betydelse inom lokalpolitiken. Ann-Marie Nilsson (C) och Ilan De Basso (S) i samförstånd under JP:s valdebatt i augusti.

Medvetet om att de rödgröna är mindre än Alliansen bör Ilan De Basso akta sig för att göra en Stefan Löfven och köra över sina mindre koalitionskompisar.

Ett samarbete över mitten har alltså förutsättningar att driva igenom mer liberal politik än en oenig Allians. För att inte tala om alternativet — ett rödgrönt styre med Vänsterpartiet.

Relaterat: Ann-Marie Nilsson: ”Svensk livsmedelsförsörjning är en säkerhetsfråga”
Relaterat: David Gerson: ”Att underlätta för företagen skapar tillväxt i kommunen”