Lina vill inte framträda med sitt efternamn med hänsyn till sin son. Hon säger att om vi väljer att blunda för människor som mår dåligt, så kan det få fruktansvärda konsekvenser. Därför vill hon lyfta frågan.

Vi lever i ett samhälle där människor förväntas vara högpresterande och de som inte förmår hålla samma takt och dessutom öppet vågar säga att de lider av psykiska besvär riskerar att bli orättvist behandlade.

Enligt Världshälsoorganisationen WHO är psykisk ohälsa en av de snabbast växande utmaningarna mot folkhälsan i världen.

Riksförbundet Hjärnkoll skriver att "rädsla och okunskap gör att människor isolerar sig och bli isolerade av omgivningen. Trots att psykisk ohälsa är så vanligt missgynnas människor dagligen i Sverige. Nästan var fjärde person säger att man inte kan tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har psykiska problem."

Det är många som får det svårare att passa in i samhället.

När Lina berättar om sitt liv, om hur hon blivit bemött under sin skoltid, om brustna förtroenden och känslan av att inte synas så väcker det frågan ifall alla verkligen får ta lika mycket plats utifrån sina egna förutsättningar.

Långsamma, snabba, hetsiga, lugna, alla personer har något att bidra med, men passar kanske inte alltid in i den ganska fyrkantiga normen.

När det blir riktigt svart i Linas liv drabbas hon av ångestattacker.

Första gången hon fick en attack var när hennes mormor skulle begravas. Hon fick medicin och förklarar att det dämpar känslorna, hindrar pulsen från att löpa amok och gör så att hon hinner stanna i tid. Innan ångesten hugger tag i henne.

Annons

– Jag har lärt mig att känna igen tecknen och jag är också mycket ute på promenader med min hund. Jag brukade tycka att hösten är mörk och tråkig, men jag har upptäckt hur ljus den kan vara, säger Lina.

I grunden är hon skeptisk till piller.

– Jag åt Sertralin när det var som värst.

Baksidan med medicinen var att hon tappade närminnet, hon mindes inte när hon ätit och åt en gång till, för säkerhets skull.

– Jag gick förstås upp jättemycket i vikt, till sist kände jag att det här inte är jag.

Om hon inte skrivit upp precis allt hon gjorde hade den perioden i hennes liv varit som en lång svart dimma.

I FASS beskrivs Sertralin som ett läkemedel som används för att behandla depression eller ångestsjukdomar.

Lina vill försöka förklara och avdramatisera ämnet.

– Egentligen är det inget konstigt med att må dåligt ibland och det borde vara okej att säga det, men av någon konstig anledning är det mer laddat att prata om det än om döden.

Hon tänker att genom att berätta om vad hon upplevt och hur hon gör när hon får sina attacker så kanske det kan hjälpa någon annan. Hon förstår inte varför det ska vara skämmigt att må dåligt.

– Jag vill kunna säga att idag mår jag inte så bra, utan att bli stämplad.

Lina berättar om en man som hon blev bekant med. De träffades några gånger och pratade en del om livet och allt runtomkring, men inte om hur de mådde psykiskt.

När hon inte hört av honom på länge och mötte hans vänner berättade de att han tagit livet av sig.

Lina har grubblat mycket på om vad som hade hänt om de pratat om det.

– Då hade jag kanske kunnat hjälpa honom på något sätt, säger Lina.