Mannen bakom verket är Kalle Lind, kanske mest känd för radiopodden ”Snedtänkt”. Den 650-sidiga boken heter kort och gott ”Hasse Alfredson” (Forum) med underrubriken ”En sån där farbror som ritar och berättar”.

Hasse Alfredson och Tage Danielsson är ett klassiskt tandempar och begreppet Hasseåtage finns i vårt kollektiva hjärta. De var mycket olika, Hasse rastlös och Tage tålmodig, och kanske just därför så framgångsrika tillsammans.

Kalle Lind gör ett heltäckande porträtt på Hasse där även svärtan lyfts fram. Fadern Folke dog i leukemi vid 46 års ålder och det satte djupa spår i den då femtonårige sonens liv. Det som förlöste Hasses komiska ådra var Lundaspexen i vilka han snart fick en framträdande roll. Han var en av författarna till den numera klassiska ”Djingis Khan”. Till skillnad från den blyge och präktige Tage älskade spjuvern Hasse att själv stå på scenen. Med tiden gjorde även Tage det.

Otåligt i plurret

Tage har berättat om deras första möte men just den historien finns inte med i boken. Han tyckte Hasse var en fräck underhållande kille och kastade till honom sin mössa med repliken: ”Hej på dig, din puttefnasker, här kan du få min gamla basker!” Troligtvis blev det kärlek vid första ögonkastet.

Kalle Lind skriver hur otålig Hasse var. Han kastade sig in i det ena projektet efter det andra. Som filmregissör ville han ogärna ta om några scener utan gå vidare till nästa. Själv gjorde jag ett stort reportage om honom i samband med inspelningen av ”Jim & Piraterna Blom”. Jag hade glädjen att få se Jan Malmsjö hamna i plurret på Tomelilla Sommarland. Den scenen togs med tre kameror ur olika vinklar för att man skulle slippa göra om den.

Annons

Mosebacke Monarki var Tages idé. Programmet sändes 25 år i radio och senare i teve. Här utvecklade Hasse sin improvisationskonst. Han hade i det fallet haft Yngve Gamlin som läromästare men framförallt Povel Ramel, som han kom att samarbeta med i Knäpp Upp. Gröna hund och Gula hund blev Hasseåtages största gemensamma succéer. Men att på den tiden säga ”pitt” och ”knulla” upprörde moraliska riksdagsledamöter som skrek på censur.

Det fick Hasse Alfredson att i revyn ”Lådan” lägga in ett skämt om dåvarande tevechefen i öppningsmonologen: ”Nils-Erik Baehrendz lär ha fått kicken från TV. Har ni hört det? Nja, han har visserligen inte sagt det där ordet, men han lära ha gjort det! Ja, det är förresten ovisst det också!”

Fiasko och sorg

Både Hasse och Tage var från början socialdemokrater. Men båda drogs allt mer åt det anarkosyndikalistiska hållet med frihetlig socialism som ledstjärna. De engagerade sig i Amnesty och medverkade i samma gala som Martin Luther King och Harry Belafonte. Deras genialitet är obestridlig men det hindrar inte att några av deras gemensamma projekt också gjorde fiasko.

”Spader, Madame” var ett av dem. Kalle Lind kan läsa sig till en viss skadeglädje hos Lars Forssell, som kanske ansåg att de haft lite för stora framgångar. Men jag minns också att Forssell skrev att det efter en svacka väntade nya höjder i framtiden. Det dröjde heller inte länge förrän ”88-öresrevyn” gav Hasseåtage revansch.

Det vackraste stycket i den här boken handlar om den tunga sorg som drabbade Hasse Alfredson och hans familj, när femårige sonen Mats dog i en elolycka i hemmet. Han tillät sig inte att riktigt sörja färdigt utan kastade sig redan efter några månader återigen in i arbetet. Nästa hårda slag i livet var när Tage Danielsson rycktes bort redan vid 57 års ålder i hudcancer. Hasse har själv sagt hur ensam han blev då.

Sista talet

Ingen var oberörd av Hans Alfredsons tal vid Tages kista. Han fick anstränga sig till det yttersta för att orka utan att bryta ihop av smärta. ”En gång när vi hade det svårt var det du som höll oss uppe”, sa han bland annat och alla vi som hörde det visste vilken tragedi han syftade på. Ett tema som gick igen var: ”Åh, vad jag har haft roligt med dig, Tage!” Han tog som så många gånger förr hjälp av Tage då han till slut citerade en dikt av sin närmaste vän i livet, här de sista raderna:

Tänk inte bara på just nu

Det finns ett då,

det finns ett sedan

Som under valven i en kyrka

vänta stilla gryningen

I mörkret håll min hand

Mot stranden vandrar,

mjuk och stark den

långa lugna dyningen

Några höjdpunkter

Till höjdpunkterna i Hasse Alfredsons liv var rollen som Garbo i den underbara filmen ”Att angöra en brygga” men också Lindeman-improvisationerna. Efter Tages död dröjde det innan han fick arbetslusten tillbaka. Filmen ”Den enfaldige mördaren” var den avgjort starkaste och ”Jim & Piraterna Blom” ett nödvändigt sorgearbete som sannolikt hjälpt andra att komma igenom svåra upplevelser.

Povel Ramel blåste liv i hans inspiration i revyn ”Tingel-Tangel” och senare gjorde han en lyckad komedi med Peter Dalle i ”Prins Korv under taket”. Men livet blev aldrig sig riktigt likt efter Tages död. De sista åren i Hans Alfredsons liv blev dystra men han gjorde ett bejublat framträdande då han tilldelades en Hedersguldbagge, ett tal som påminde om den människa vi lärt oss älska. De stående ovationerna ville inte ta slut.

Kalle Linds mästerliga biografi om Hasse är ett ambitiöst arbete med beundransvärd research. Tage fick ju sin levnadsteckning av Klas Gustafson och nu äntligen den som fattats oss om hans trogne kumpan. Hasseåtage har återförenats på Lidingö kyrkogård där även Povel Ramel fått sitt sista vilorum.

Jan Mårtenson

Författare och journalist, Malmö

Tv