De s k sociala instanserna borde ha mandat kalla och uppmuntra parterna i konflikten till ett klargörande samtal, mellan ansvarstagande vuxna, för att finna en lösning på problemet. Det handlar om att ta ansvar för sin del i konflikten. 

Med tanke på att barn är inblandade vore det ett försök till försoning värt en hel del. Dessvärre, socialnämnden nöjer sig med att hänvisa till att föräldern är vuxen och inget kan göras. Oftast bemöts man med förlamande konstaterande som t ex "Det går inte att tvinga x att prata med dig". Däremot går det för sig att tvinga mor- och farföräldrarna att avstå från barnbarnen.

Hur mår barnen i Sverige, världens ensammaste land, när nära släktingar plötsligt försvinner ur deras liv?

Löser man konflikter genom att peta bort blodssläktingar ur bilden?

Att sudda bort människor ur ens liv vid konflikter, är det det vi lär barnen?Även om den låsta parten skulle behöva mer tid för att reda ut situationen, bör det per automatik innebära att barnbarnen inte får träffa sina mor- och farföräldrar längre?

Annons

Sverige är ett USA-vänligt land och så bekant mycket som sker i USA tas efter, varför inte lagen om visitations rights for grandparents, tro?

Vilka förlorar mest på att det inte görs något åt olösta konflikter mellan de vuxna barnen och mor- och farföräldrarna? 

Det är ju kostsamt för samhället att låta människor vandra vidare med olösta konflikter inombords.

Flera försök har det gjorts i ärendet men hittills inte någon väsentlig ändring skett.

Föreningen Saknade Barnbarn är politiskt och religiöst obunden, startades 1996 av barnpsykologen Lilian Gottfarb. I sitt arbete märkte hon vilken skada som kunde drabba barn när vuxna var inbegripna i olika typer av olösta konflikter. Med de komplexa familjestrukturer som råder idag har detta problem vuxit. Barnen utnyttjas som ett slags vapen i konflikter mellan t.ex. mor- eller farföräldrar å ena sidan och de vuxna barnen å den andra. Föräldrarna förvägrar mor- och farföräldrar att få träffa sina barnbarn, ofta utan att ens ange någon orsak. 

För att kunna föra sin egen talan i domstol om umgänge med sina barnbarn, måste mor- farföräldrar, be att socialnämnden ska ta deras sak till tingsrätten. Nekar (som oftast sker) socialnämnden detta, går beslutet inte att överklaga. Allvarligt talat, har man i Sverige omyndigförklarat mor- och farföräldrarna?

Vi vill uppmuntra alla inblandade parter till att tänka och agera för barnets bästa i ordets riktiga bemärkelse.

Ledsen mormor