Kosan styrdes söderut och landskapet dominerades här helt av barrskog. Strax efter Mullsjö gjordes det första stoppet vid badplatsen i Furusjö där ordföranden i Habo Naturskyddsförening, Gösta Börjesson, väntade. Han berättade först att vi nyss passerat en förhöjning i naturen där Sveriges hydrologiska mittlinje ligger. Här rinner vattnet dels mot Västerhavet och dels mot Östersjön.

Besök på två naturreservat, Hökesån norr om Habo och Fiskebäcks ängar söder därom, stod på programmet. På vägen mot Habo passerades Falks rondell och tankarna gick till postdiligensmordet i mitten av 1800-talet. Falks grav finns på Svedmon på Hökensås och hör numera till Habo kommun.

Hökesån är en liten å som rinner upp i Hökessjön på Hökensås. I denna å fanns tidigare industrier som nyttjade vattenkraften; filtfabrik, färgeri och laggkärlsfabrik. En i gruppen hade just en Habofilt i sitt hem.

I ravinen utmed ån fanns allehanda lövträd såsom al, ask, hägg och asp för att nämna några. Gösta lärde ut skillnaden på gråal och klibbal. Klibbal är vanligast här och dess blad är blanka på ovansidan och klibbiga på undersidan.

Av björken finns det också olika arter, vårtbjörken har triangulära blad, rödaktiga skaft och dubbelsågade kanter. Druvflädern med sina röda bär är giftig medan den äkta flädern har svarta bär. Rött i naturen är ofta en varningssignal liksom rött i trafiken betyder stopp. Stigen var till stor del täckt av frön från asp, luddet liknar överblommade maskrosor men kanske en nyans mörkare.

Annons

Tät vegetation

Vegetationen är tät utmed denna ravin och när alla träd slagit ut är det svårt för ljuset att tränga igenom. Det fanns tydliga likheter med bokskogen i Ekedalen och Hjoåns dalgång. Blåsippa, vätteros, midsommarblomster, vänderot, kärrfibbla och buskstjärnblomma sågs växa här. Även flera olika sorters ormbunkar såsom ekbräken, majbräken och strutbräken.

Den medhavda fikan intogs vid en iordningställd rastplats. Här såg vi hur granarna blommade med röda honblommor. Denna blomning sker inte varje år men det här året är den riklig. På tillbakavägen på andra sidan ån såg vi flera olika sorters gräs.

Det var så rogivande att gå utmed denna ravin och lyssna till vattnets stilla porlande samtidigt som koltrasten gjorde sitt yttersta för att förhöja stämningen. Jo, förresten … i denna å kan man under hösten uppleva Vätterns öringar leka och öringens dag firas sista söndagen i oktober varje år.

Rena fågelkonserten

Nästa naturreservat, Fiskebäcks ängar, var också en upplevelse. På våren är marken täckt av blåsippor och vitsippor. Vegetationen var frodig även här. Grönskan stod i sin finaste fägring, ännu kan man skönja skillnader på de gröna nyanserna. Skogsstarr, tuvtåtel, löktrav och ett ovanligt gräs vid namn långsvingel passerades på vår väg genom reservatet. Många fåglar visade upp sin repertoar - bofink, lövsångare, svarthätta och gärdsmyg – rena konserten stundtals.

Gösta Gabrielsson, ordförande i Habo naturskyddsförening, var kunnig guide.
Foto: Maiy Pettersson

Vandrarna såg också en och annan skogsviol. Det finns flera sorters violer - på skogsviolen är bladen lika långa som breda. Det fanns också en och annan blomma som luktade allt annat än gott, exempelvis stinksyska.

Genom Fiskebäcks ängars naturreservat passerar tåget från Nässjö mot Falköping. Det bästa med det här naturreservatet är att det delvis är handikappanpassat. Stigen var lättgången för här kan man gå med rollator utan problem. Något för Ånastigen?

Ett stort tack till Gösta som generöst delade med sig av sitt stora kunnande. Han svarade tålmodigt på alla frågor.

Nästa vandring i Naturskyddsföreningen sker tisdagen den 4 juni med ett besök på gravfältet i Dimbo.

Inga Kämpe

Buskstjärnblommor lyste upp i den gröna vegetationen.
Foto: Maiy Pettersson