Mannen som flyttade till samhället på 50-talet minns vad som hände när fabrikerna slutade att spinna "Hela Hôlma tôssná". Arbetarbostäderna tömdes. Plötsligt fanns det lediga lägenheter. Butiker och café lades ner. Husen blev billigare och billigare och billigare. De som hade det svårt i livet sökte sig till de ekande tomrummen och de låga priserna. Madängshallen gick i konkurs. Biblioteket lades ner. Och kvar fanns ett samhälle som sattes på paus. Övergivna bilar och härjade ödetomter blev till lekplatser.

Men kvar fanns ändå förskolan. Det måste vara svårt, rentav omöjligt, för utomstående att förstå vad Linblomman har betytt för invånarna i Madängsholm. Det har varit en verksamhet som fungerat som en tröst när all annan kommunal service skalats bort.

De senaste åren när Tidaholm nästan vuxit ur sin kostym och människor letar efter den bästa möjligheten för att kunna arbetspendla på snabbast tid har Madängsholm funnits som ett alternativ. Den äldre generationen har börjat våga släppa sina hus och in har barnfamiljer kommit. Samhället har slutat stå på paus. Förskola och cykelbana. Ljusa tider. Nåväl att cykelbanan aldrig invigdes eller uppmärksammades. Det fick ju sin förklaring av att kommunchefen inte såg det som kommunens grej. Cykelbanan byggdes ju inte av dem. Nåväl...

De som möts på gatorna pratar om kommunens illvilja. Att det alltid varit så att Madängsholm inte prioriterats. De börjar bli oroliga för hur deras husförsäljningar ska gå, och man inte längre kan sälja huset så kan man ju inte betala hyran inne i centralorten. Kommunala tjänstemän som ryckt på axlarna och sagt att det inte är "deras fel att människor bosatt sig i Madängsholm". De nyinflyttade med småbarn och runda magar som ändå har tillförsikt och tänker att kommunen kommer att satsa. De tror inte att det kan finnas en modern kommun som väljer att lägga ner en förskola i ett levande samhälle.

Annons

Så, kära Beslutsfattare. Låt Linblomman få blomstra. Bevisa en gång för alla att ni verkar för hela Tidaholms kommun. Låt inte Hôlma tôssna igen.

"Låt Madängsholm få leva"