Svenska kyrkan har gått från att vara statskyrka till att bli ett trossamfund. Ansvarsfördelningen mellan kyrkorådet och verksamheten har strukturerats upp. I Tidaholm har 17 församlingar slagits samman till ett pastorat, och dessutom har de politiska partierna strukit på foten i kyrkovalet till förmån för Kyrkan för alla.

Att det har skett stora förändringar inom Svenska kyrkan de senaste decennierna, råder det inga tvivel kring. Men genom dessa omställningar finns det en person som stått stadigt, kyrkorådets ordförande Sven Sandrén.

— Det har varit en jättespännande tid, annars hade jag nog inte orkat så länge, säger han med ett skratt och ser tillbaka på 28 händelserika år.

— Under min tid har det blivit en helt annan organisation. I början var vi förtroendevalda med och hjälpte till ute i verksamheten mycket mer. Men idag finns det mer restriktioner om att de förtroendevalda inte ska lägga sig i det vardagliga arbetet, att de styr arbetet men att chefen fördelar uppgifterna.

Något även kyrkoherde Agneta Karlsson intygar.

— Kyrkorådets uppgift är att styra, fatta beslut och visa riktningen. Det är det vi sedan har att rätta oss efter, och det var inte lika tydligt förut. Det fanns många gråzoner, så vi har kommit en bra bit på vägen.

Ett bra samarbete

Sedan kyrkan och staten skiljdes åt, har den dubbla ansvarslinjen där de förtroendevalda svarar för kyrkans förvaltning, medan kyrkans ämbetsmän ser till att teologin och dess värderingar upprätthålls, blivit än mer viktig. Därmed har Agneta och Sven haft ett nära samarbete.

— Jag har gjort den här resan som kyrkoherde tillsammans med Sven sedan 2003, och jag uppskattar verkligen den raka kommunikation vi alltid haft. Det har varit ett bra arbetsklimat där vi har kunnat sitta ner och diskutera både små och stora frågor utan att lägga någon prestige i det. Det har underlättat för oss båda, säger Agneta

Annons

— Ja samarbete är väldigt viktigt, och vi har varit lyckligt förskonade från osämja. Vi har tagit hjälp av varandra för att förankra beslut och pratat väldigt mycket. Sen har Agneta också förmågan att skaffa rätt kompetens till verksamheten. Det har också gjort mitt uppdrag väldigt enkelt, säger Sven.

Trots detta var det naturligt för honom att inte ställa upp i det senaste valet.

— Jag kände att det var dags. Jag är 81 år fyllda och har länge tänkt att jag inte vill klamra mig fast tills jag blir utsparkad, utan jag vill helst gå och känna mig klar.

"Är beredd att ta ansvar"

Istället presenterade valberedningen Örjan Persson som en tänkbar kandidat. Fröjeredsbon satt med i kyrkorådet förra mandatperioden, liksom kyrkogårdsnämnden, och arbetar fram tills i sommar som ekonom på Sigurd Larsson AB. Därefter tänker han gå i pension.

Men att tacka ja när valberedningen ställde frågan, var långt ifrån självklart.

— Jag fick ta mig en rejäl funderare. Det är ett enormt stort ansvar och ett uppdrag som berör många människor, både medlemmar och anställda. Jag är ju själv mån om att kyrkan ska skötas på ett bra sätt.

Efter lite resonerande beslutade han sig dock för att tacka ja till erbjudandet, och ser nu mycket ljust på framtiden i sin nya roll.

— Jag vill inte inbilla mig att mitt engagemang är större än andras, men det känns otroligt stort att ha fått detta förtroende. Jag hoppas jag kommer kunna bidra med delaktighet, ett intresse och engagemang i de olika frågorna. Jag inser att det inte alltid kommer vara nerförsbacke och medvind, men jag är beredd att ta ansvar, säger Örjan.

Även Sven och Agneta är mycket nöjda med valet av den nye ordföranden och hoppas han vill stanna på posten länge.

— Jag som står utanför valet ser en bred kompetens hos Örjan. Han kan mycket om ekonomi, fastigheter, arbetsmiljö och den biten. Sen behöver man inte kunna allt, vi har ju experter på de olika områdena, men det klart att det är en fördel. Samtidigt har han precis som Sven hjärtat i kyrkans verksamhet, brinner för tradition och förnyelse, och är aktiv i sin församling. Jag uppskattar verkligen att han har bägge delar.