Inför midsommar genomförde Tidaholms Naturskyddsförening en av sina tisdagsvandringar. Hela dagen var luften kvav och tryckande och det slutade med åska och en regnskur några timmar innan utflykten. En skara på tolv personer trotsade dock vädergudarna och for i bilar till Mularp. Vid kyrkan inväntade kvällens guide, Jan Lindholm.

Han fångade genast gruppens intresse genom att berätta om lite olika växter och framför allt om deras magiska egenskaper enligt äldre folktro. Finns det latinska ordet officinalis med i namnet så är det en växt som använts som läkemedel. En kvist från vänderot valeriana officinalis upphängd i dörröppningen fick till följd att det onda vände i dörren. I en bok står det att en liten slatt från avkok av denna växt kunde stoppa äktenskapliga gräl...

Naturreservatet Mularpsbäckens dalgång ligger ett stycke bortom kyrkan och på sluttningen av Gerumsberget. En informationstavla upplyser om att det är ett ganska blött reservat och stövlar rekommenderas. Gruppen gick på led på en stig som ledde ner till kärret. Det var så frodig och tät vegetation att det kändes som om man gick under tak. Här fanns allehanda växter såsom midsommarblomster, humleblomster, blodrot och en blomma med namnet ormbär. På latin heter den Paris quadrifolia. Den har som det latinska namnet antyder fyra blad och i mitten ett blåsvart bär. Gamla namn på den är trollbär, soögon och ”fans onda bett”.

Annons

Sällskapet häpnade

Väl nere i kärret häpnade deltagarna över alla orkidéer. Det var bara att njuta av prakten i detta rikkärr där den kalkrika marken gör sitt yttersta. Nattviolen är lätt att urskilja men alla de andra nycklarna med eller utan fläckiga blad är betydligt svårare eftersom orkidéer är kända för att hybridisera. Gulgröna, purpurfärgade, mörkvioletta, rosa - färgerna matchar varandra så bra.

I kanten av kärret finns mycket lövskog - alar som vi vet vill ha rötterna eller kanske ”fötterna” i blöt och där det är lite torrare finns asp och björk. Slutligen hittade vi tätörten, liten och oansenlig och påminnande om en blek viol. Nja, det där med att denna ört användes vid tillverkning av filmjölk kanske man får ta med en nypa salt.

Jan passade också på att berätta om platåbergen och deras tillkomst. De bildades redan för drygt 250 miljoner år sen och finns kvar tack var det översta lagret som kallas diabas eller trapp. USA klockan tre är en bra minnesramsa för att komma ihåg de olika lagren i dessa berg som lite liknar tårtor. Med ledarens hjälp så namngavs samtliga platåberg. Repetition är ju som alla vet kunskapens moder.

När sällskapet gick där i kärret höll fåglarna sin kvällskonsert. Svarthättan pladdrade på för fullt och bofinken körde sin trumpetfanfar om och om igen. Koltrasten gjorde försynt ett inlägg då och då. Med sina flöjtande toner försvarar den verkligen sin titel som Sveriges nationalfågel.

Jan Lindholm lotsade tillbaka tidaholmarna till Mularps kyrka där han tackades för en utomordentligt givande kväll.

Det medhavda fikat intogs samtidigt som utsikten beundrades - Ålleberg och Mösseberg och kanske en liten skymt av Falköping kunde skönjas.

Nästa utflykt med Naturskyddsföreningen sker lördag eftermiddag den 29 juni. Samling som vanligt vid Smedjegatans parkering.

Inga Kämpe

Jan Lindholm visar en av många orkidéer.
Foto: Jan-Olof Svensson