Vårdöverenskommelsen 2018 och detaljbudgeten för SkaS går inte i takt inom hela vårdutbudet. Framförallt är tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin ett fortsatt problem, bland annat beroende på kompetensbrist. Inte heller räknar man med att kunna genomföra den regionala psykiatriplanen eftersom denna är så omfattande.

Vårdöverenskommelsen är visserligen ambitiös, men inte fullt finansierad. Utvecklingen av digitala vårdformer och tjänster går till exempel långsamt på grund av bristande IT-resurser.

– Men den främsta anledningen där är att Regionen håller på att utveckla ett eget system nu och då läggs inte så mycket resurser på de befintliga. Att byta system är en gigantisk apparat, konstaterar Eva Sundström, ställföreträdande sjukhusdirektör vid SkaS.

Vad gäller psykvården handlar problemen främst om att det är svårt att hitta personal.

– Visserligen har situationen förbättrats, men psykiatrin har haft en lång resa, säger Eva Sundström.

Det stora problemet generellt är att rekrytera sjuksköterskor.

– En generation har gått i pension och det har inte fyllts på efter dem. Dels utbildades för få, dels har många sjuksköterskor valt att arbeta med annat.

Läkarbristen är också ett problem. Situationen är i dagsläget bra, men vi lever på ganska sköra trådar.

– Fanns det bara personal att få tag i så skulle fler operationssalar kunna hållas öppna, men även här spökar sjuksköterskebristen. En del har kunnat lösas via bemanningsföretag, men det är en dyr lösning.

Annons

Totalt blev kostnaden för dessa 85 miljoner förra året, drygt tre procent av lönebudgeten. Bemanningsläkarna svarade för 66,5 miljoner vilket motsvarar drygt 50 läkare på heltid och sjuksköterskor motsvarande 18 miljoner, eller 30 heltidstjänster.

En annan punkt i riskbedömningen är att det satsas för lite på att utveckla ledarskapet.

– Det är kopplat till bemanningssituationen. Arbetet idag handlar mer om att lägga energi på att bemanna verksamheten än att utveckla den.

Det är inte första gången en riskbedömning av verksamheten görs, men den har varit utformad annorlunda tidigare, så en direkt jämförelse som visar vart utvecklingen går är svår att göra.

– Men totalt sett har det inte hänt så mycket. Riskerna kvarstår, så det är bara att fortsätta det ständiga utvecklingsarbetet. Det viktiga är att få fram ett underlag, så att vi vet var resurserna främst behöver sättas in, summerar Eva Sundström.