Inför premiären av Cabaret sa Bo Westerholm, en av regissörerna, att utmaningen med föreställningen är att göra den fullt ut, att inte väja för det fula, det som skaver. Efter att ha sett premiären kan jag bara konstatera att Revymakarna har lyckats med den föresatsen med besked.

Fakta Cabaret

På scen: Emma Larsson Frost, Matilda Carmbrant, Hampus Sandström, Helène Froh Årjes, Bo Fr..

Fakta Cabaret

På scen: Emma Larsson Frost, Matilda Carmbrant, Hampus Sandström, Helène Froh Årjes, Bo Frid, Tomas Sandberg, Sara Ljung, Jenny Rintakoski, Olivia Sundberg, Julia Sundberg, Moa Blücher, Julia Ohlin, Laura Elmersson, Malin Frisk, Sofia Bergsten, Mikael Centino Larsson, Oscar Stävemyr, Marc Wihlstrand

Producent: Ulf Ekström

Regi och koreografi: Yvonne Schönborg Strömer och Bo Westerholm

Scenografi: Bert Söderberg

Snickare: Åke Arnervik, Sven Landenmark

Rekvisita, programförsälning: Barbro Gradh, Gun Norén

Kostym: Annelie Jallby Duvander

Scenteknik: Christoffer Lundborg, Alicia Edvinsson

Orkester: Kapellmästare Göran Åhlfeldt, Torbjörn Lidh, Björn Höglund, Anders Borg

Följespot: Ellen Nyman, Bert Söderberg

Smink och peruker: Sandra Särnqvist, Maria Karlsson, Moa Wahlström, Denis Alagic

Det är glitter och glamour, det är en ensemble som känns nästan helt befriad från premiärnerver och samtliga levererar, så proffsigt, så rakryggat.

Kit Kat Girls, och Boys, dansar och showar med pondus och självklarhet, och det syns att de har roligt. Jag njuter.

Rollen som Emcee, Master of Ceremonies, det vill säga konferencieren på Kit Kat, och tillika följeslagare under hela föreställningen, görs av Emma Frost Larsson, och det går inte att låta bli att bli bettuttad av henne, en så stor talang och sångbegåvning.

Annons

Ensemblen består av så många proffsiga artister, men lite extra får förstås huvudrollsinnehavarna briljera. Matilda Carmbrandt, i rollen som Sally Bowles, dansar och sjunger till synes utan ansträngning, Hampus Sandström som en vilsen och frustrerad Clifford Bradshaw, Bo Frid som den försiktige grönsakshandlaren Herr Schultz och inte minst Helène Froh Årjes som den både bestämda och lite beklämda Fräulein Schneider, alla tar sig an sina roller med både humor och allvar, och stor närvaro.

Och så Tomas Sandberg som den trevlige Ernst Ludwig, som visar sig ha den mörkaste av agendor.

Vackra Sara Ljung gör också en fin rolltolkning av Fräulein Kost, sällskapsdamen som gärna gör sin plikt mot tyska matroser.

Min personliga höjdpunkt i föreställningen, i hård konkurrens, är Moa Blüchers tolkning av Maybe this time – världsklass.

Orkestern under ledning av Göran Åhlfeldt medverkar förstås till det helgjutna intrycket, och det känns fint att ha dem uppe på estraden istället för i orkesterdiket.

Det finns en blandning av glättighet och svärta som hänger kvar, och gör att det mörka i 1930-talets Tyskland känns än mer drabbande. Revymakarna har verkligen lyckats, med subtila medel, att få fram det skrämmande i hur det mörka kapitlet i vår historia kunde ske. Slutscenen med en enda gestalt i spotlightljuset som sakta slocknar, dröjer sig kvar länge, och ger en klump i magen.

Om du har möjlighet, så se föreställningen, och reflektera en stund över då och nu.