Richard öppnar dörren till sitt hem. I detta vita, ganska nybyggda, hus möts man av ljus och värme. Här lever en familj som verkar fylld av glada upptåg och gemenskap. Stora fönsterpartier släpper välvilligt in solens strålar och visar upp försommarens grönska. På väggarna hänger färgstarka målningar skapade av konstnärligt lagda släktingar. På hedersplats i vardagsrummet står ett svart piano.

– Det var pappas. Här sitter jag ofta och spelar. Jag har så goa minnen av när han satt och klinkade vid det när jag var liten. Hur han spelade Scott Joplins The Entertainer. Far blev bara 40 år. Jag var 11 år när han gick bort och vi fick flytta från prästgården. Tankarna kommer ibland om hur livet sett ut om han fått leva. Jag har ju missat moppeåldern, att göra sådant som man gör med sin far. Men det har gjort mig själv till en mycket närvarande pappa. Man måste greppa livet, funderar Richard och tittar bort på sina tre pojkar, Isak, Hugo och Ruben.

Skepparkrans

Richard är född strax utanför Lund i Kyrkheddinge.

– Det största som hände där var när GB glass-fabriken delade ut misslyckade päronsplitt, skrattar Richard.

När han var sex år flyttade familjen till Götene och senare till Skara.

Han gick teknisk linje på gymnasiet. Hade tänkt fortsätta med att läsa industridesign på Högskolan.

– En gång räknade jag fel med Pi och tanken slog mig att det är viktigt att det blir rätt vid till exempel brobyggen, lika bra att satsa på någon annan bransch, ler Richard.

Annons

Men han har alltid varit kyrkligt engagerad och läste istället religionsvetenskap. Under sin tid i lumpen upptäckte han att samtalen blev viktiga. Han fick ofta förtroenden och såg framför sig en väg in i kyrkan. Det blev teologistudier i Lund med mycket krut på att studera bibelns språk.

– Jag skaffade skepparkrans och började läsa hebreiska och grekiska. En resa till Israel år 2000 satte djupa spår inom mig och väckte ett engagemang för internationella frågor inom kyrkan. Vi har det materiellt bra i Sverige men kanske inte alltid själsligt. Många söker efter något, funderar Richard.

År 2002 prästvigdes han och tillbringade sitt pastorsadjunktsår i Alingsås. Sara, som han träffat i Malmö när de sjöng i kör, var nu även hon färdig med sina studier till gymnasielärare inom religionskunskap och svenska. När Sara fick jobb i Tidaholm, ringde Mats Löwing och uppmanade Richard att söka en ledig tjänst som präst i församlingen. På den vägen är det förutom att Richard är kyrkoherde i Värsås sedan 2010.

Nyfikna konfirmander

Richard tycker sig märka att den nyfikenhet som man hade förr på religiösa frågor och gudomlighet, föds igen, även bland människor som man inte förväntar sig. Kanske när man en rädsla att det inte finns något, och börjar tänka i andra banor. Folk i allmänhet är ganska religiösa idag. Att konfirmera sig är inte längre bara en tradition, utan bygger mer och mer på att ungdomarna är mycket nyfikna på kristen tro. I sin tjänst jobbar Richard en hel del med dop och vigslar och i söndags konfirmerades en kull konfirmander i Värsås kyrka.

Både Sara och Richard har traditioner inom kyrkan. Hans pappa var kontraktsprost, hans syster och hennes man är komministrar, Sara och Richards mamma är religionslärare, Saras pappa kontraktsprost och hennes bror är kyrkoherde.

Öppet hus

Sara och Richard reser mycket, både med och utan barnen. När Richard fyller 40 på Kristi himmelsfärdsdag har man planerat att åka till Paris.

Men innan dess, nu på lördag blir det öppet hus och tält i trädgården.

– Ja, det är väl ett bra tillfälle att träffa människor och att hylla livet, sjunga och ha roligt, avslutar Richard Mellgren.