Antalet talltitor har mer än halverats sedan 1970-talet.
Vad detta beror på har diskuterats i fågelkretsar under många år. Enligt en studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är orsaken en kraftig minskning av små granar i gallrings- och avverkningsmogen skog. Granarna är viktiga för att skydda bo- och födosöksplatser. Resultaten visar att det är viktigt att diskutera hur skogen kan skötas i framtiden för att få en rikare underväxt. Studien har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Forest Ecology and Management.
Att minskningen av antalet talltitor i södra Sverige har vållat huvudbry hos forskare och fågelintresserade beror bland annat på att tofsmesen som vistas i samma barrskogsmiljöer inte har minskat alls i antal. Båda trivs i strukturellt komplexa barrskogar. De behöver stående murkna stubbar för att bygga sina bohål och skyddande vegetation för att inte bli tagna av sparvugglor och andra fiender.  Forskarna Sönke Eggers och Matt Low på Institutionen för ekologi vid SLU har följt både talltitor och tofsmesar på fem platser i Uppland under tre års tid. De har tittat på hur fåglarna lyckas med sin häckning och ställt det i relation till antalet granar i undervegetationen som utgör skyddet. Resultatet är tydligt. Fler talltitor misslyckas med häckningen när skogen blir mer öppen. De har också svårare att överleva vintern.
Att tofsmesen klarar sig bättre beror troligen på att den är mer konkurrenskraftig än talltitan. När tillgången på resurser minskar är det tofsmesen som lägger beslag på de bra boplatser som finns kvar medan talltitan får sämre förutsättningar.
Studien visar att skötselmetoder som förröjning (att sly och småträd avlägsnas) och låggallring (gallring där man i första hand tar bort små träd) är en viktig bidragande orsak till att talltitan och en rad andra skogsfåglar som gynnas av en rik granunderväxt i en skiktad produktionsskog minskar i antal. Resultatet blir en likåldrig och ensartat barrskog med låg tillgång på död ved och skyddande vegetation. Att dessa effekter troligen berör flera fågelarter i den boreala produktionsskogen bekräftas av omfattande studier på lavskrikan – en kråkfågel i de norrländska skogarna som i likhet med talltitan är en utpräglad stannfågel och håller sig till samma revir året runt.
– En mer naturanpassad och varierad röjning och gallring i dagens ungskogar har stor potential att skapa höga naturvärden som död ved och ett rikare underväxt i framtidens produktionsskogar. Det är av stor betydelse att beslutsfattare, forskare och naturvårdare i samverkan med skogsägare utvecklar nya skötselågärder vid röjning och gallring som bidrar till en bättre naturvårdshänsyn efter avverkningen, säger Sönke Eggers.