Det är bara ett år sedan prostitutionspolisen Simon Häggströms första bok, ”Skuggans lag”, kom ut. Boken var en lika osminkad som stark skildring av en av samhällets mörkaste baksidor. Och Häggströms medkänsla med offren, kvinnorna, berörde minst lika mycket som den skoningslösa hållningen gentemot förövarna – hallickar och sexköpare.

Om boken

”Nattstad. En spanares kamp mot prostitutionen”

Simon Häggström

Sakprosa

Kalla ..

Om boken

”Nattstad. En spanares kamp mot prostitutionen”

Simon Häggström

Sakprosa

Kalla kulor förlag

När det nu kommer en uppföljare så tätt inpå den första boken finns viss anledning till oro: Har Häggström tillräckligt mycket nytt att erbjuda för att ännu en volym ska kännas motiverad?

Jag säger ja, men inte tveklöst – delvis är boken mer av samma, alltså i huvudsak raka berättelser ur vardagen som prostitutionspolis. Nog så skakande, nog så väsentligt att förmedla till alla som fortfarande tror på myten om ”den lyckliga horan”, men inte allt tillför något utöver det redan tidigare förmedlade.

Men det finns några inslag i den nya volymen som definitivt gör den till väsentlig läsning – och som i ett av fallen också går att diskutera.

”Nattstad” har ett tydligare fokus än föregångaren på sexbrott mot barn. Simon Häggström visar att betydligt fler prostituerade än det går att tänka sig är tjejer i nedre tonåren. Det är, för att uttrycka det rakt, outhärdligt att läsa om.

Annons

Om författaren

Kriminalinspektör Simon Häggström är chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp. Han ..

Om författaren

Kriminalinspektör Simon Häggström är chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp. Han har tidigare skrivit boken "Skuggans lag".

Allra värst är historien om den prostituerade Petra – själv inte minderårig – som söker upp Häggström för att hon har något att berätta. Jag ska inte här återge detaljerna, men Petras skildring innefattar sex med en man som hon snart märker ägnar sig åt grov barnpornografi, och där också hans dotter har en roll. Hennes mod att anmäla leder till att mannen kan gripas, men – det är svårt att ta till sig att det som mannen gör faktiskt händer på riktigt.

Andra starka inslag i boken är de avsnitt som skrivits av Lydia och Jasmina, numera före detta prostituerade. De skapar förståelse för vad som kan driva en kvinna in i prostitution – och visar hoppingivande på att det kan finnas vägar ut om rätt förutsättningar uppstår.

Till förtjänsterna i ”Nattstad” hör också ett par internationella utblickar. Dels till Tyskland, där prostitution är lagligt och ofta sker på mer eller mindre tjusiga bordeller. Kvinnorna är lika utnyttjade där.

Och dels till Rumänien, dit Simon Häggström har rest för att möta en människohandlare/hallick som han en gång gripit i Sverige. Ena delen av Rumänien-äventyret är en utflykt i den Bukarestska natten som verkligen är nattsvart och för många fullständigt hopplös.

Den andra delen är en lång intervju med hallicken som kallas Andrei. Den gör det tydligt hur fattigdom driver flickor in i prostitution.

Men boken har också sina tveksamma partier. Det hade definitivt gått att ifrågasätta hårdare när Andrei förklarar hur mycket bättre tjejerna har det som prostituerade i Sverige, hur han till skillnad från andra hallickar inte slår dem, hur han fortsätter att tjäna pengar på dem trots att han vet hur dåligt de mår. Det blir självförhärligande på ett ganska smaklöst sätt.

Häggström är inte okritisk, men släpper Andrei för lätt. Det, och att hans skildring emellanåt är onödigt värderande – berättelserna talar för sig själva – är plumpar i en även denna gång avslöjande bok.