LÄS OCKSÅ: ...och här en till Göran som betytt mycket för Istrum

Torsdagen den 28 mars 1996: Istrum vinner med 6–3 borta mot Tyresö i elitseriekvalet och den historiska uppflyttningen till finrummet är till slut ett faktum för klubben från Vallebygden mellan Skara och Skövde.

Göran Skogsberg – Istrums starke man, han är ordförande, ledare och ibland spelare – hörs mest i Tyresös nyrenoverade pingishall den kvällen.

– Tyvärr är det arbetsdag i morgon. Men vi går säkert till någon restaurang och äter gott och dricker några öl. Vi åker dock hem redan i kväll, säger Göran Skogsberg till SkLT:s utsända på plats.

Förutom spelarna Wang Qing, Jonny Åkesson, Peter Gripler och amerikanen Brian Masters bestod Istrums delegation uppe i Stockholm av Göran Skogsberg, styrelseledamoten Anders Jacobsson samt lagledarna Göran och Olle Olausson.

December 2016: Jag har lånat med ett par av klubbens pärmar med tidningsurklipp, men Göran tycks inte särskilt intresserad av att titta i dem när vi nu sitter hemma i hans vardagsrum i Lerdala. Han kommer ihåg det mesta ändå, exempelvis gamla matchresultat.

– Det var en stor dag. Vi var hemma vid sex-sju på morgonen och då var det dags att åka till jobbet. Det var det värt.

Var det en dröm att gå upp i elitserien?

– För min del var det mer att visa att en liten byförening också kan vara med och utmana de större klubbarna.

Just det citatet är ofta återkommande från Skogsberg när jag efter intervjun själv bläddrar bland de arkiverade artiklarna.

Från Mariestad

Göran Skogsberg växte upp i Mariestad och började spela pingis i Leksbergs BTK, som sedermera bytte namn till Mariestad BoIS, som var en av Sveriges bästa klubbar under en period.

– Det var ett enormt bordtennisintresse i Mariestad då, vi pratar 60-tal.

1980 flyttade han till Eggby, byggde hus och hade, 30 år gammal, tänkt trappa ned med bordtennisen.

– Jag pratade lite med Olle Olausson, han var väl den ende som höll i det då i Istrum. Det var nästan ingen verksamhet alls, fanns bara ett lag och ingen ungdomsträning. Jag skrev på och tänkte spela lite grann i alla fall. Jag var fotbollstränare också.

Först blev det bara ett år i Istrum, innan han blev spelande tränare i IFK Lidköping en säsong.

– Sedan kom jag tillbaka till Istrum, och då kan man säga att vi började klättringen...

1983/84 blev det serieseger i division 6.

– Det var jag, Torbjörn Friberg och en ung kille, Jonas Pettersson, som flyttade hit från Stockholm, som mestadels spelade den säsongen.

Istrum hängde därefter kvar i femman med nöd och näppe. Sedan blev det tre raka uppflyttningar på kortast möjliga tid – från femman till tvåan – under åren 1985-88.

Annons

– Vi var i division 2 i ett antal år och gick upp i ettan i början av 90-talet.

22 serielag

Klubben växte och hade som mest 22 lag i seriespel och verksamhet på fem ställen – Eggby, Varnhem, Axvall, Skara och även i Ardala. I slutet av 80- och början av 90-talet var intresset som allra störst. 1988 hade klubben uppemot 200 pingisspelare, varav 50 var licensierade. Lägg därtill tio instruktörer som gått steg 1-eller 2-utbildning.

– Vi startade pingisskola och hade träning i stora Varnhemshallen med 16 bord. Det kom spelare från massa ställen dit. Vi besökte skolor och bjöd in Kjell "Hammaren" Johansson och Ulf "Tickan" Carlsson. Det var en lyckad grej.

Göran Skogsberg var ordförande från 1983 fram till slutet av 90-talet.

Hur mycket tid lade du ner på Istrum under alla de här åren?

– Svårt att säga timmar, det blir ju stötvis, men det är klart att det var mycket. Men det var kul, resan var rolig.

Spelaromsättningen var stor. Och 1993 värvades kinesen Wang Qing, som hade stor del i elitserieavancemanget.

Rörde det sig om mycket pengar?

– Alla trodde det, men det var oerhört lite pengar. Jag kommer inte ihåg siffrorna. Hade det varit en svensk spelare som låg på den nivån hade det kostat hur mycket som helst. Wang var ett fynd, både pingismässigt och som människa. På den tiden hade jag butiken Valle Sport i Skara och det var genom en affärskontakt som vi lyckades värva honom.

Skogsberg tillägger:

– Vår omsättning när vi spelade i elitserien var en halv miljon kronor.

Skrev historia

I premiären hemma mot Kalmar BTK, med självaste Jan-Ove Waldner i laget, den 17 september 1996 gjorde Göran Skogsberg debut i elitserien, 46 år gammal. Han blev i och med det historisk genom att vara den förste att ha spelat hela vägen från division 6 till elitserien i en och samma förening. Han förlorade dock båda sina matcher.

Debuten tvingades fram då Istrum tätt inpå seriestarten hade fått veta att nyförvärvet och den tidigare sovjetiske landslagsspelaren, estländaren Igor Solopov, inte var spelklar. Han hade inte varit mantalsskriven i Sverige under de fem år som krävs. Det var bara tillåtet att ha en spelare från ett land utanför EU och den platsen var vikt åt Wang Qing.

– Igor sa själv att han var klar som svensk och fanns ingen anledning för oss att tro att det inte stämde. Sen visade det sig att han hade varit här för kort tid, det var inte mycket som fattades men tillräckligt. Det var en stor besvikelse. Då hade vi tackat nej till ett antal spelare dessförinnan och lyckades inte få in någon ny på så kort tid.

Istrum tog bara en poäng på hela säsongen (5–5 borta mot Söderhamn) och elitseriesejouren blev ettårig. Efter säsongen fattade klubben beslut om att börja om i division 3.

Bor i Tyskland

Göran är numera pensionär och bor sedan tre år tillbaka i tyska Essen ihop med Monika Hußmann, som han träffade just genom pingisen.

– Hon blev Europamästarrinna i fjol i sin åldersklass (60).

Hur är det med din egen pingiskarriär?

– Den lever fortfarande, hehe. Det är jättekul, jag spelar seriespel där nere, med SG Heisingen. Styrkemässigt är det som division 1 i Sverige. Skillnaden är att det är tjo och tjim och bra drag kring matcherna. Matchstart är alltid 18.30 lördag kväll. Det är sexmannalag där jag spelar som fyra.

Och hemma i Sverige har Göran tagit smått fantastiska 34 guld i veteran-SM – 13 i singel, resten i dubbel och lag (se faktaruta nedan). Så sent som i går, torsdag, vann han SM-guld i herrsingel 65, i Karlskrona. I finalen slog han Roger Sundqvist, Luleå, med 11–5, 11–1, 11–9.

2011 tog Skogsberg även EM-guld i dubbel (H60) i par med finländaren Matti Lappalainen.

Valde handbollen

Görans barn – Petra, Mikaela och Gabriella – spelade pingis i unga år, men valde att satsa på handbollen.

– Jag var inte ledsen när de slutade. Jag vet hur pingisen är, framför allt flickpingisen är väldigt liten. Då fick jag i stället se på handboll, som är en av mina favoritsporter och följa deras resor där.

Petra blev både landslagsspelare och utlandsproffs. Gabriella spelade i elitserien (med VästeråsIrsta) medan Mikaela var Skara HF troget i alla år. Säsongen 2013/14 spelade de ihop en allsvensk säsong i moderklubben – och då var Göran ofta på plats och såg hemmamatcherna.

Nu är han bara i Sverige ett par månader om året.

På väg från hemmet i Lerdala passerar han ibland Vallegården i Eggby och Varnhemshallen.

Två platser han har många goda minnen ifrån under alla år med Istrums SK.

LÄS OCKSÅ: Dagen då J-O Waldner kom till Skara

Skogsbergs resa med Istrum

1983/84: Vinner division 6

1985/86: Vinner division 5

1986/87: Vinner division 4

1987/88: Vinner division 3

1990/91: Vinner division 2

1995/96: Kvalar upp till elitserien

Görans alla SM-guld

Singel 40: -90, -93

Singel 50: -01, -03, -06, -09

Singel 60: -11, -12, -13, -14

Singel 65: -15,-16, –17

Dubbel 40: -99, -00

Dubbel 50: -04, -08

Dubbel 60: -10, -11, -12, -13, -14

Dubbel 65: -15, -16

Lag 40: -90, -92, -97, -99

Lag 50: -04, -06

Lag 60: -10, -11, -12, -13

Istrums matcher i elitserien 1996/97

Istrum-Kalmar 2–6

Eslöv-Istrum 6–2

Istrum-Lyckeby 2–6

Malmö-Istrum 6–3

Istrum-Falkenberg 2–6

Istrum-Halmstad 0–6

Söderhamn-Istrum 5–5

Lyckeby-Istrum 6–1

Istrum-Eslöv 3–6

Istrum-Malmö 1–6

Halmstad-Istrum 6–0

Kalmar-Istrum 6–2

Istrum-Söderhamn 0–6

Falkenberg-Istrum 6–1

Sluttabell, elitserien 1996/97

Malmö FF 22 poäng

Kalmar 19

Halmstad 17

Söderhamn 15

Lyckeby 15

Eslöv 14

Falkenberg 9

Istrum 1

LÄS OCKSÅ: Olle gjorde debut i elitserien – som 74-åring