Jonas Hallerström var ute och åkte skridskor på Flämsjön nära Lerdala tillsammans med ytterligare tre vuxna och fyra barn. Klockade närmade sig ett, två på eftermiddagen.

– Det var en hel del långfärdsåkare ute, vi träffade några som stannade och pratade lite. De hade åkt nästan över hela sjön, berättar Jonas Hallerström.

Jonas har för vana att först mäta tjockleken på isen, innan han ger sig ut, eller låter barnen åka.

– Det var väldigt tunt vid bryggan, men betydligt tjockare is lite länge ut. Där var det närmare tio centimeter.

Han vet också att isen brukar vara som svagast kring vassruggar, vid sund, utlopp och inlopp.

Annons

– Det låg ett tunt täcke med snö på isen och längs med ena sidan av sjön kunde man se att snön var mörk, vilket är ett tydligt tecken på att isen är rutten just där.

Han berättar att kort efter att de fyra åkarna gett sig iväg efter samtalet så kom en kvinna springande över isen mot dem.

– Hon visslade i en visselpipa och ropade att vi måste larma, att folk gått igenom isen.

Några andra föräldrar i närheten larmade SOS och Jonas åkte bort till platsen där olyckan inträffat.

– De var fyra stycken skridskoåkare, varav två var erfarna åkare. En av nybörjarna stod kvar på isen, han hade plockat fram sin lina och kastat ut den till de andra och halade in dem en efter en. De som låg i vaken hade isdubbar, så de var bra utrustade allihop och visste hur de skulle göra, säger Jonas.

Han förklarar att långfärdsåkarna hunnit långt ut på den mörkare isen innan de insåg sitt misstag, men då var det redan för sent.

– Som tur var hände inget allvarligare och allt slutade lyckligt, det berodde nog på att det fanns ganska mycket folk i närheten.

Jonas Hallerström fick sig en tankeställare själv också.

– Jag insåg vikten av att prova sin utrustning emellanåt.

Dagen efter lärde han sina barn hur man använder isdubbar.

– De kravlade runt på isen och testade.