SPF:arna sveptes med till Svalbard och Longyerbyn, till Wrangelön och Vitön, till stäppen i Kanadas Arktis och en liten vända till Hornborgasjön. Han har rest till Arktis varje år sedan 2006 och kunnat föreviga osannolika möten med isbjörnar, fjällrävar, fjällugglor och vargar. Sagolikt vackra bilder är resultatet av skicklighet, ett oändligt tålamod och en otrolig förmåga att uppfatta allt som sker i naturen. Kameran är förstås alltid nära till hands. Men det fordras även tur för att komma exempelvis isbjörnar nära.

Drömmen att få bilder på isbjörnshona med två små ungar gick i uppfyllelse i somras. Till synes helt orädda agerar de framför kameran, söta och kramgoa. Då är det tufft att inse att endast varannan unge når 2½ års ålder.

Isen smälter och isbjörnens miljö hotad. De senaste fem årens vintrar har varit regniga istället för snöiga. Permafrosten smälter. På Kung Karlsland, där tidigare ett femtiotal isbjörnshonor legat i ide och i april tagit med sig ungarna ut på isen och lärt dem jaga, finns ingen is längre.

Isbjörnen kan nosa upp mat på 34 km avstånd, de kan under en säsong vandra genom 6 tidszoner, men om ungarna inte klarar sig...

Till de snövita skönheterna på Arktis hör fjällugglorna – hannen helt vit, honorna med svarta prickar. Under vintern finns de på prärien i Kanada. Vart tionde år kan man faktiskt ha turen att träffa på fjälluggla vid Hornborgasjön. Det var där och så Bengt-Åkes fascination för den skönheten började. När andra fågelskådare besvikna for därifrån utan att ha sett någon fjälluggla visade den sig för honom. Tidigare i år blev det en resa till Kanadas Arktis med förhoppning om att få ett nytt möte. Så blev det! Inte bara ett möte utan Bengt-Åke hade till och med lyckan att på bild först fånga hur en fjälluggla tog en rapphöna och sedan försvara sitt byte mot en korp.

Annons

Själv beskriver Bengt-Åke sig som amatör, men hans fina bilder används av en djupt imponerad Tor Larsen. De fantastiska bilderna på två isbjörnars kärleksmöte finns med som illustrationer i dennes forskningsrapport. I beundrarskaran finns även Nikita, chef på Wrangelön och säkerligen efter den här eftermiddagen ett antal från Tidaholm.

Ordföranden, Lars Hjertén, sammanfattade i sitt tack vad alla kände:

– Jättespännande! Har hört dig många gånger. Det är alltid bra, men denna gången allra bäst.

Ann-Katrin Kvarnliden