Är svenska världens svåraste språk? frågade jag mig själv efter att jag hade följt med en kompis till hennes svenskakurs. Jag blev överraskad över hur lite jag vet om hur det svenska språket fungerar. Flera av eleverna frågade mig om hjälp under lektionen, och jag hjälpte dem ju självklart, men när de började fråga varför saker var si och så, eller hur man ska veta hur det här ordet uttalas, då var jag helt borta. Jag har aldrig tidigare reflekterat över att mitt eget språk kanske inte är så himla enkelt, och det gav mig en tankeställare.



Att bo i Frankrike och försöka lära mig franska har verkligen fått mig att bli ödmjuk gentemot alla som försöker lära sig svenska. Det är tur att vi har så många duktiga lärare i Sverige, för språk är något av det viktigaste vi har. Språkkunskaper ger dig möjligheter du annars aldrig skulle ha haft. Det ger dig chansen att utforska en annan kultur, du får ett helt nytt sätt att uttrycka dig på, och framför allt får du chansen att prata med så många människor som du annars aldrig hade kunnat lära känna.



Annons

Jag förstår nu på riktigt hur jobbigt det kan vara att inte kunna göra sig förstådd. För vem är man utan sitt språk? Språk, och hur man är van att uttrycka sig, är något väldigt personligt. Det tar lång tid att hitta sig själv i ett språk som inte är ens modersmål. Det är påfrestande att inte kunna uttrycka vad man tänker, tycker och känner. Man känner sig så begränsad, som ett litet barn, när man inte kan bidra till konversationen på det sättet man skulle vilja. Man är lite vilsen, helt enkelt.



Då ska vi också komma ihåg att jag har fått lära mig franska under priviligierade omständigheter. Jag har själv valt att komma hit, endast på grund av vilja och intresse. Alla som idag lär sig svenska har inte samma förutsättningar. Vissa har flyttat till Sverige endast på grund av att de måste. På grund av oroligheter i deras hemländer har de blivit tvungna att ta sig an ett nytt land, ett nytt språk och en ny kultur. Att med dem förutsättningarna lyckas lära sig svenska är otroligt imponerande; och det är därför jag menar att de förmodligen är de starkaste människorna vi har i Sverige.



Det är lite sorgligt att avsluta den här krönikan. Det är nämligen min sista. Jag började skriva för VB när jag var 16 år (kolla på bilden, jag är så liten!) nu är jag snart 20. Det har hänt fruktansvärt mycket under de här fyra åren, både med mig själv och i världen.

Jag är väldigt glad att jag fick den här chansen. Det har utvecklat mitt skrivande (mina första krönikor vittnar om detta) och det har framför allt varit väldigt roligt att ha fått skriva om vad jag funderar på och vad jag tycker är viktigt. Men nu är det dags att säga tack för den här tiden. Tack snälla till alla som har läst mina texter och kommit med glada hejarop på vägen jag har verkligen uppskattat det.

Tack för mig!