– Johanna och barnen förtjänar den här lika mycket som jag, sade Strålman till TT efter finalsegern och straffdramatiken mot Kanada.

När han stod framför sin familj – hustrun Johanna och barnen Liv, Lowve, Bella och Leo – höjde han VM-bucklan långsamt och visade samtidigt ett av turneringens bredaste leenden.

– Det är mycket känslor, så klart. Man vet vad man missar, vad Johanna och barnen går igenom när man inte är hemma. Det är inte bara guld och gröna skogar att spela i NHL. Man är borta mycket. Man missar födelsedagar, skolpjäser ... Det är ganska hårt. Att få dela det här med dem, fira med dem ... Det kan inte bli bättre. De förtjänar den här guldmedaljen lika mycket som jag, säger Anton Strålman.

Det är inte bara medaljen som Strålman vill dela med sin familj.

Annons

Alla ska vara med så mycket som möjligt, och allra mest när backen och hans medspelare och ledare i Tre Kronor tar emot folkets kärlek på Sergels Torg i Stockholm.

– Ja, det är klart. Vi ska dit. Självklart. Familjen åker lite tidigare än oss i morgon, så de är redan där när jag kommer, sade han.

– Och efter det ska vi mysa med den här guldmedaljen hela sommaren.

Anton Strålman från Tibro, som gjorde seniordebut i Skövde IK 2002, var en av finalens bästa spelare. Strålman och Victor Hedman, till vardags klubbkompisar i Tampa Bay i NHL, var det trygga och ledande backparet som Tre Kronor behövde.

Anton Strålman, som tidigare har förlorat tre VM-semifinaler och två Stanley Cup-finaler, var aldrig orolig under finalen mot Kanada.

– Jag var hur lugn som helst. Jag var helt säker på att våra killar skulle sätta dem och så hade vi ju "Henke" (Henrik Lundqvist) där bak, sade han.

Efter en del svajiga insatser tyckte han laget hittade rätt i kvartsfinalen mot Schweiz, och sedan blev spelet bara bättre och bättre i matcherna mot Finland och mot Kanada.

– Man kan inte dra upp ett bättre scenario. Att få vinna VM på straffar