När Göteborgs Universitets opartiska undersökningsorganisation, SOM-institutet, har tittat närmare på människors inställning till mångfald i Västra Götaland, visar det sig att Tidaholm hamnar näst längst ner på listan.

Utifrån frågor om man bör satsa på ett mångkulturellt samhälle med stor tolerans gentemot människor från andra länder med andra religioner och levnadssätt, och hur vida utvecklingen mot ett mångkulturellt samhälle är positivt eller negativt, har regionens samtliga kommuner tilldelats ett mångkulturindex. För Tidaholms kommun landade siffran på 2,86. Endast Lilla Edet var mer negativt inställda till ett mångkulturellt samhälle.

– Det är såklart jättetråkigt. Samtidigt är jag inte särskilt förvånad. Under flyktingkrisen 2015 gjorde jättemånga en fantastisk insats, men sedan dess tror jag folk upplevt att det stått still, säger Alexandra Hermansson, integrationssamordnare på Tidaholms kommun.

Tar tid att förändra inställning

Orsaken till tidaholmarnas inställning går bara att spekulera i, men Alexandra menar att en viktig aspekt är att förändring av attityd tar tid. 2014 tog Tidaholm emot 6,7 flyktingar per 1000 invånare. Året därpå hade siffran stigit till 24. Fortfarande lägre än genomsnittet bland Sveriges kommuner, men trots det en markant skillnad för en liten kommun utan tidigare erfarenhet av flyktingmottagande i den omfattningen.

– Tidaholms kommun hade ingen lång tradition av sådant flyktingmottagande sen tidigare, vilket såklart påverkade resurser och organisation inom kommunen, föreningar, tillgång till bostäder och andra myndigheter såsom Arbetsförmedlingen då man helt enkelt inte var förberedda på ett så pass stort mottagande.

Annons

Hur attityden såg ut innan dess är svårt för Alexandra att svara på sedan hon tillträdde tjänsten förra året. Men i kombination med vad hon beskriver som ett hårdare politiskt klimat, tror hon det är lätt att många får en snedvriden bild av invandringens konsekvenser.

– Man kan se en ökning av falska/vinklade artiklar och bilder som sprids hej vilt på sociala medier. Även kvällspressen visar sällan upp goda exempel utan mer skrämselpropaganda för att sälja. Sedan är det nog så att mycket av det arbete som kommunen gör inte ses av en vanlig tidaholmare utan endast av den som kanske är berörd. Så även där kan vi bli bättre på att faktiskt visa upp det arbete som görs.

Brist på mötesplatser?

En annan förklaring tror Alexandra kan vara bristen på mötesplatser för nyanlända och svenskar i Tidaholm. En rikstäckande undersökning från förra året visar att endast 6 av 10 svenskar känner någon med invandrarbakgrund. Siffror som troligtvis inte är särskilt annorlunda i Tidaholm.

– Jag tänker att det handlar mycket om att man inte mötts, att många tycker det kan vara lite läskigt att bekanta sig med en ny kultur. Så det handlar nog mycket om vad man är van vid. Samtidigt tror jag många upptäcker när de väl börjar prata att det finns fler likheter än olikheter.

Men att vända på detta är lättare sagt än gjort. I början av hösten startade man igång projektet Språkvän i Tidaholm, men initiativet har mottagits med svalt intresse bland tidaholmarna. Även om flera lyckade matchningar gjorts, står fortfarande många nyanlända i kö för att lära känna svenskar. I synnerhet män i åldern 18-30.

Flera satsningar

Alexandra upplever att man har gjort många integrationssatsningar under det senaste året, och planerar ännu fler framöver, men håller med om att man kanske inte varit lika duktiga på att arbeta aktivt med att öka kunskapen om mångfaldens potential bland invånarna.

På kommunens hemsida står det att man "ska se mångfald som en styrka och ska ta tillvara på den resurs som människor med olika etnisk och kulturell bakgrund utgör". Men på vilket sätt framgår inte.

Det gör det däremot på hemsidorna hos de kommuner som enligt SOM-instituets rapport är mest positiva till mångfald. Där finns tydlig information om vilket ansvar kommunen har när det gäller social integration, vad man som privatperson kan bidra med samt vilka mångfaldsprojekt som finns. I Partille har man bland annat startar det relationskapande berättarprojektet Partille Talks, i Kungsbacka bjuder man in allmänheten till informationsmöten två gånger om året för att hålla en öppen dialog om integrationsarbetet, och i Öckerö finns föreningen Norra skärgården Förenar som arrangerar en mängd aktiviteter för olika åldersgrupper, så som språkcafér, barn-föräldraträffar och after school.

– Att lyfta goda exempel är helt klart något vi måste fortsätta att bli bättre på. Kommunen har haft lite som policy att inte ha för mycket text på hemsidan, men jag tror man kommer se över alla flikar när man gör om hemsidan till sommaren och utveckla den biten, säger Alexandra.

Hoppfull

Hon är trots den låga rankningen hoppfull. Kommunen deltar bland annat i regelbundna träffar med Skaraborgs kommunalförbunds integrationssamordnare Alexandra Wollmar, för att utbyta erfarenheter och idéer.

– Vi lyfter gemensamma frågor och diskuterar vad som funkar och vad som inte gör det. Man behöver inte uppfinna hjulet igen, och jag hyser stort hopp när man ser till de kommuner som arbetat mer med frågan långt innan 2015.

Alexandra lyfter även idrottsföreningarna, Svenska kyrkan, Studieförbundet Vuxenskolan och Hellidens Folkhögskola som några av de betydelsefulla aktörer som bidrar till att öka integrationen.

– De ska ha jättemycket cred för vad de gör. Jag skulle kunna jobba 200 procent med detta, men om ingen annan hakar på blir det en rejäl uppförsbacke. Men jag ser jättepositivt på framtiden. Om alla hjälps åt är jag övertygad om att det kommer se bättre ut nästa år, säger Alexandra.