I Skaraborg finns det två olika typer av traditioner kring lussenatten, en ond och en god. De onda handlar om otäcka varelser som satte skräck i folket i byarna. Bland annat trodde man att Oden red över himlen med alla döda krigares själar.
- Man kunde höra ljudet från dem. Man var noga med att stänga spjället i skorstenen så inget hemskt skulle hända, berättar Widhja.

Annons

I gruvtrakter trodde man att Lucia var Adams första fru, men de fick inga barn tillsammans. Lucia försköts och träffade Lucifer, kanske har det med namnlikheten att göra. De fick en massa barn – smådjävlar, vilka levde i underjorden. 
- Den längsta natten på året kom de upp i stora följen. De slog i väggarna och förde oväsen så det gällde att hålla sig inomhus, säger Inger Widhja.

Tonåringar och unga vuxna klädde ut sig och gick lussegubbe under natten. Det var viktigt att inte avslöja vem man var. De gjorde otäcka masker av näver och svärtade ner ansiktet, killar tog på sig kvinnokläder och tjejer långbyxor och skägg. De gick runt mellan husen i de oskiftade byarna och skrämde upp barnen, hittade på bus, skrålade och skränade. De bjöds på supar och de tiggde bröd, ost och brännvin som de skulle ha på ungdomarnas egna "hopabaler" senare.
- Traditionen med lussegubbar är nästan borta idag. Fram till 1990-talet levde den kvar starkt i Tidaholm och det var många som kom för att titta på dem som klätt ut sig, säger Inger Widhja.

Under 2000-talet har traditionen gått kraftigt tillbaka sannolikt på grund av Halloween men det finns några barn som går lussegubbe fortfarande. TG&IF försöker behålla traditionen vid liv med en lussepromenad med otäcka gubbar längs vägen.

Runt Vänern handlade traditionen om den goda bondfrun som var vacker som en dag och delade ut mat till fattiga. 
- Hon bodde långt, långt borta visste man – ända borta i Värmland. Bondfrun åkte runt med ett skepp på Klarälven och ut i Vänern där hon gjorde strandhugg och delade ut spannmål så fattiga kunde baka julbröd, säger Inger Widhja.
Runt Skara gick djäknarna, det vill säga skoleleverna, ut i bygden för att tigga mat i de områden som de tilldelats. De hade lov och många hade lång väg hem så de stannade kvar i djäknestallen där de bodde för att fylla på förrådet med mat inför terminen.

- De var utbildade i kyrkosång så de sjöng för att få mat av bönderna, ett slags förtäckt tiggeri. Senare utvecklades det till Staffanssånger där byarnas ungdomar klädde ut sig till bibliska personer och traditionen togs över av ungdomar i bygden. Judas brukade vara utklädd till en bock där man kunde öppna munnen och lägga i en peng, säger Widhja.
Luciamorgonen var inte någon högtidsstund med sång och lussekatter utan snarare av grisarnas dödstjut. Slaktaren gick runt i byn för på morgonen skulle julgrisen slaktas. Vid slutet av 1700-talet finns det uppgifter om de första Luciorna som bjöd herrskapet på kaffe och sång.