Något som till sin existens är så litet att blotta ögat ej kan se det skakar om vårt samhälle med en hastighet och på ett sätt vi aldrig kunnat förutspå. Så mycket som vi tagit för givet tvingas till en paus.

Jag är förundrad och fascinerad. Inte över de mänskliga tragedier viruset orsakar men över vidden av det som sker i samhället. I min ”självhushållarbubbla” ännu en bra bit från händelsernas centrum tänker jag att en situation som denna ställer saker på sin spets. Den ger oss chansen att fundera på viktiga frågor som stabilitet, resiliens, om vad som verkligen är viktigt i våra liv och vår vardag. Vad är våra faktiska behov och vad är bara ”ovanor”.

I en handvändning kan vi göra annorlunda om det verkligen krävs för samhällets bästa. Det är enormt imponerande!

Alla de restriktioner och förändringar vi ser nu sker framförallt för att skydda de utsatta i samhället, för att se till att vården ska mäkta med med mera. Det är helt icke-egoistiska åtgärder som missgynnar och ruinerar både privatekonomi, företagande, börser, tillväxt och konsumtion. De normalt sett tyngsta prioriteringarna för politiska beslut får ge vika för att skydda de mest utsatta.

Tänk om denna plötsliga politiska handlingskraft, om detta mod att ta viktiga och obehagliga beslut för samhällets bästa kunde bli startskottet för att göra samma sak för vårt klimat. Förstå mig rätt. Det är naturligtvis varken en lösning eller eftersträvansvärt med kollapsad ekonomi, skenande arbetslöshet, utegångsförbud, evenemangsförbud, stängda skolor, tomma butiker. Tvärtom! Men utan modiga politiska beslut som missgynnar vår så kallade individuella frihet (att leva som om vi hade sju jordklot) så kommer vi snart befinna oss i en situation mycket värre än den vi ser nu. Med denna corona-kris så kan vi ta chansen att lära oss att leva hållbarare. Se vilka näringar som nått vägs ände och behöver tänka nytt. Vilka företag, arbeten och funktioner vi behöver gynna och satsa på för en stabilare framtid.

På den odlingskurs som vi håller på vår gård i samarbete med Hjo folkhögskola brukar vi inleda med en diskussion om vilka motiv deltagarna har för att syssla med självhushåll. De ledande anledningarna brukar vara ”för att veta att jag har tillgång till bra mat”, ”för att det ger meningsfullhet”, ”för att det är roligare att odla eget än att köpa”. Så brukar någon enstaka komma med ”prepper” argumentet om att vara mindre sårbar vid en eventuell samhällskris. För egen del så håller jag med om alla argumenten och tänker att självhushåll inte är så dumt i dessa tider. Mat, jobb och mening finns här på plats.

Att tänka lite mer i självhushållningsbanor vore nog inte fel för detta land i stort.