Kvinnohuset Tranan har märkt av en ökning i både den öppna samtalsmottagningen och i antalet förfrågningar om skyddat boende. Nu måste polis och socialtjänst vara på tårna men också alla vi andra måste vara uppmärksamma på om någon far illa. Därför måste insatser för att säkra tryggheten i hemmet vara en naturlig del av hanteringen av coronakrisen. Precis som vi hanterar folkhälsan, sjukvårdens kapacitet, jobben, företagen, välfärden och samhällsekonomin.

När samhället drar sig tillbaka för att koncentrera sig på den mest akuta krishanteringen och när social distansering blir normen, blir de ögon som kan vara det lilla skydd som finns färre.

Vi vet att våldet ökar, men möjligheten att söka hjälp minskar. På samma vis riskerar de formella orosanmälningarna att minska. Inte för att våldet minskar, utan för att samhället nu ser mindre av vad som verkligen sker.

Ni som är utsatta; vänta inte med att höra av er för att ni är rädda att störa vården. Ni har rätt till stöd, hjälp och skydd oavsett omständigheterna.

Ni som misstänker att någon råkar illa ut, våga agera! Stora satsningar har gjorts för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, som är den yttersta otryggheten för många kvinnor. De pengar som regeringen tillfört landets kvinnojourer, för att möjliggöra en långsiktigare planering av deras livsviktiga verksamhet, är ett exempel på ett mycket välkommet beslut.

Med det sagt återstår enorma utmaningar för att våldet ska upphöra. Det förebyggande arbetet med att förändra normer och värderingar är eftersatt. Det måste genomsyra hela samhället, inte minst skolan och idrottsrörelsen har en viktig roll i detta arbete. S-kvinnors kamp mot mäns våld mot kvinnor upphör inte förrän våldet gör det.

Ida Ekeroth, ordförande S-kvinnor Skaraborg