Annons
Vidare till vastgotabladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Valobservatör i Palestina – en annorlunda upplevelse

Israel och Mellanöstern kommer ständigt att stå i världspolitikens centrum. Därför är en resa dit alltid fascinerande. Göte Johansson berättar om en resa till Israel och jag kan också berätta om vad jag fått uppleva i Israel men också i Jordanien, på andra sidan Jordanfloden.

På Hellidens folkhögskola gjorde vi som regel en längre studieresa varje år. Två gånger gick resan till Israel, senaste gången avslutades den i Jordanien, där vi studerade klippstaden Petra, utan tvekan ett världsarv och den mest kända platsen i landet.

Israel är en demokrati med fria val, medan det för palestinierna har varit mera problematiskt, men så bestämde EU att ställa upp som garant för ett fritt val. EU utsåg den svenske politikern och diplomaten Carl Lidbom som ansvarig för valet. Han blev känd för en ordväxling i Konstitutionsutskottet, där ordföranden Anders Björck tillrättavisade Lidbom med orden "Du skall veta hut", ord som blev bevingade.

Jag fick erbjudandet att tillsammans med ett antal riksdagsledamöter från olika EU-länder se till att valet kunde genomföras utan problem. Lidbom gick igenom våra uppgifter och jag fick stort förtroende för hans sätt att ge oss den information vi behövde, även om han var något okonventionell med en cigarett i munnen och alltid ett glas vin på podiet.

Vi arbetade två och två och fick en bil med chaufför till vårt förfogande. Vi träffade chauffören dagen för valet och bad att han skulle komma klockan sex på valdagen. Vallokalerna öppnade klockan nio. Han svarade: "Inshallah", som betyder "om Gud vill". Men han kom inte förrän vid niotiden, så Gud ville tydligen inte att han skulle passa tiden.

Min danska medarbetare och jag hade ansvaret för tio vallokaler och såg till att man kunde rösta utan insyn, vilket valledarna inte förstod, då valskärmarna var öppna med full insyn. För de flesta var detta första gången de deltog i ett riktigt val och jag såg mer än en som grät när man lade sin sedel i urnan.

Vi bodde i Nablus, en stad med drygt 120.000 invånare, fem mil norr om Jerusalem. I närheten ligger Samarien, där befolkningen kallas samarier eller samariter. De fick rätt att välja en representant till parlamentet, där en man dagen före valet körde runt i en högtalarbil och ropade ut sitt budskap.

Valet vanns stort av partiet al-Fatah, Yassir Arafats parti. Något år senare besökte jag det valda parlamentet i Gaza och träffade samariern, vars valkampanj jag följde i Nablus.

Att idag reda ut det politiska läget i de palestinska områdena är omöjligt att göra utan en längre beskrivning, som jag inte är kapabel till.

Lars Hjertén

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel