Annons
Vidare till vastgotabladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Vem är egentligen utanför eller varför lägger de Jesus i en krubba?

De berättas i en gammal historia om ett brudpar som på vägen till sitt bröllop förolyckas i en tragisk olycka. Ja, så ledsamt är det att själva änglarna i Guds rike blir förtvivlade, därför ordnar änglarna och Sankte Per med en särskild önskan åt de unga i himmelen.

Det blir så att när brudparet står framför Sankte Per och himmelens port, så ger Sankte Per dem en valfri önskning. ”Vi har bestämt, säger Sankte Per, att för er skull göra ett undantag och ge er en fri önskning inför er vistelse i himmelen.”

Brudparet tittar på varandra och så säger de, ” Vi var ju ändå på väg till vårt bröllop, skulle vi inte kunna få gifta oss här i himmelen istället?”

Sankte Per blir lite orolig, och de förstår att det är något problem med deras önskan, och till slut säger Sankte Per. ”Det är så pinsamt det här, men vi kan inte lösa er önskan, för det har inte kommit någon präst hit ännu.”

Denna jul och advent har mitt arbete inne på anstalten i Tidaholm inneburit att jag har fått fira mer jul- och adventsgudstjänster än vad mina kollegor på utsidan har kunnat göra. Och inte nog med det, normalt är att Svenska Kyrkan i Tidaholm brukar be för mig som fängelsepräst, för de män jag möter här inne, och för de som arbetar på anstalten. Men i år är allt tvärtom och kanske har Guds plan med sin kyrka blivit tydligare än någonsin. För i år är vi, inne i fängelset, de enda som firar gudstjänster, och det är männen i kriminalvårdens gråa kläder som får be för kyrkan på utsidan. Där vi kanske minst trodde det, där är Guds rike som synligast mellan, de gråa murarna i fängelset.

Men det är som det alltid har varit, allt ifrån kyrkans första stund, för Jesus gick sällan till prästerna och de högt uppsatta, inte så ofta till de förmögna och framgångsrika utan lättast hittade du honom bland de som av olika anledningar hamnat på fel sida av de synliga eller osynliga murarna i samhället.

När vi en dag förhoppningsvis släpps in av Sankte Per, så kommer vi att bli förvånade över vilka vi möter, därför att vi redan här oftast missar var och till vilka Jesus går.

Och det började redan från hans första andetag.

För varför hamnade han egentligen i den där krubban? Lukas han som berättar om Jesu födelse skriver, att det fanns ingen plats för dem inne i härbärget.

Det Lukas alltså säger, är att Josef och Maria kom sist och det var fullt när de kom fram, och dörren var redan stängd. De blir alltså kvar utanför på den tidens parkeringsplats och där bland olika riddjur och lastdjur som fick lite mat under natten i en eller flera krubbor, just där på parkeringsplatsen utanför föds Jesus. Om det fanns något stall så säger åtminstone Lukas inget om det, om stjärnan började lysa, så märkte de det inte. Nej det Josef och Maria märkte var avsaknaden av hjälp med förlossningen (Maria får själv linda sitt barn) avsaknaden av gemenskap, avsaknaden av tak över huvudet. När samhället stängde dörren fick Gud kalla dit herdarna som redan var ute istället.

2020 går mot sitt slut. Mitt hopp och min bön är att 2021 få bli ett år då vi åter får börja öppna våra dörrar, rent fysiskt för varandra, att smittan inte ska få hindra vår gemenskap, men också ett år då vi åtminstone i våra hjärtan, åter öppnar våra dörrar för de som vi stängt ute ur samhällsgemenskapen, kom ihåg att Jesus går inte alltid dit vi trodde och det är ändå honom jag till slut vill följa, förhoppningsvis ända in himmelen, så kanske jag kan fixa det där bröllopet.

Med önskan om ett riktigt gott nytt 2021,

Torbjörn Andersson

Fängelsepräst på Tidaholmsanstalten

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel