Annons
Vidare till vastgotabladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: En mjölkig syn på bönderna

Uppdrag Granskning saknar den strukturella förklaringen bakom brister på gårdar.

I Sverige söker vi ofta den större bilden. När det brinner bilar och poliser mötts av stenkastande ungdomar hittas förklaringar i socioekonomiska förhållanden. Olyckor på vägarna ses som uttryck för bristande trafiksäkerhet.

Men ibland saknas den strukturella förklaringen, som när Uppdrag granskning återigen ägnar bästa sändningstid i SVT åt djurhållningen inom svensk mjölkproduktion (13/5).

Av programmet framgår att 210 gårdar med nötkreatur fick föreläggande av länsstyrelsen under 2019. Det är 210 gårdar för många, även om det är försvinnande få sett till hur många det finns. Djur ska behandlas väl. Så hur kan det bli så här? Vad i lantbrukarnas situation kan leda fram till det? På den punkten lämnas tittarna utan svar.

Uppdrag granskning strävar tyvärr inte efter att förstå vardagen på ladugårdsgolvet. I stället söker journalisterna upp LRF och mejerijätten Arla, två mäktiga organisationer som lovar bättre kontrollsystem. Det ska bli hårdare tag mot enskilda lantbrukare. Men är problemet att övervakningen brister? Troligen inte, om vi betänker varför en människa väljer att ägna livet åt lantbruk.

Bönder har inte främst kor för att bli rika ekonomiskt, utan för att de trivs med att arbeta nära djur och natur. Att få se landskapet betat och verksamhet i ladugården. Många mjölkbönder skulle troligtvis kunna tjäna mer och jobba mindre om de tog andra jobb.

Övervakning är inte det som skapar god djurvälfärd, utan böndernas omtanke om djuren. Men varför kan då djurvälfärden stundvis brista? Självklart varierar orsakerna. Den generella förklaring som ligger närmast tillhands lär vara det låga mjölkpriset.

Svenska mjölkgårdar är pressade från två håll, trots att naturen har givit landet goda förutsättningar för att hålla mjölkkor. Lagstiftaren har gjort det dyrt att bedriva lantbruk här.

Skatterna är högre och kraven hårdare än i andra länder på den gemensamma EU-marknaden. Politiken har dock visionen att konsumenterna ändå kommer att välja mjölk och kött från Sverige, trots att det är dyrare.

Men Arla – det bondeägda mejerikooperativet som är dominerande i Sverige, Danmark och stora i andra nordeuropeiska länder – har ett mjölkpris till producent oavsett land. Det sägs vara en viktig princip för kooperativets sammanhållning. Det här gör att svenska bönder inte kan få betalt för de merkostnader som politiken har skapat. Det leder i sin tur till dålig ekonomi i företagen.

Här kan också förklaringen finnas till varför djurvälfärden kan brista i en del fall. Gårdarna är sårbara. Det saknas ofta pengar för att anställa extrapersonal när någon blir sjuk eller byta maskiner som krånglar. Det riskerar i värsta fall att gå ut över djuren.

Den här problembeskrivningen lär dock Uppdrag granskning varken få från Arla eller LRF. Varför skulle mejerierna tillstå att mjölkpriset är för lågt? Och LRF:s ledning saknar mandatet från medlemmarna att söka konflikt med Arla. Uppdrag granskning har i sin strävan att mjölka en mustig berättelse glömt böndernas perspektiv.