Folkhälsomyndigheten har varit tydlig. För att minska spridning av coronaviruset bör den som kan sköta sitt jobb hemifrån göra det. Av samma skäl stannar gymnasielever sedan flera veckor hemma och förväntas logga in i sina klassrum på digital väg.

Det har tydliggjort vilken jämlikhetsfråga tillgång till en bra internetkoppling är. Hur många gymnasieelever har tvingats ge upp sina försök att hänga med och fortsätta prestera i skolan? Hur många löntagare som har jobb som egentligen går att utföra utanför arbetsplatsen har tvingats åka dit ändå på grund av för klen digital infrastruktur? Absolut inte någon majoritet, men ändå tillräckligt många, om man får tro Post- och Telestyrelsens bredbandskartläggning som nyligen presenterades.

Västra Götalands län har tredje bäst tillgång till kraftfullt bredband, efter Stockholm och Gotland. I oktober 2019 hade 86,35 procent av hushållen tillgång till fast uppkoppling på minst 100 megabit per sekund. Klyftorna mellan stad och land är dock stora. Göteborg är överlägset bäst med drygt 96 procent.

I Skaraborg är det förstås bäst ställt i Skövde med 88 procent. Falköping hänger med förhållandevis bra med 83,6 procent. Därtill är gapet till hushållen utanför tät- och småorter förhållandevis litet. Där har 74,3 procent tillgång. Skara kommun lyckas höja sig med 8 procentenheter till 80 procent, men utanför orterna är det fortfarande illa ställt. Där är fortfarande mer än vartannat hushåll utan. Tidaholm har lyckats lyfta sig till 70,9 procent i kommunen, men utanför tät- och småorter är det illa ställt. Där har nätt och jämnt en tredjedel av hushållen tillgång.

Bilden är likartad i såväl länet som resten av landet. Det är i landsbygdskommunerna – och framför allt utanför tätorter – som utbyggnaden inte har gått tillräckligt fort. Att det är omöjligt för Skaraborg, liksom för alla län utom Stockholm, att nå upp till regeringens mål om 95-procentig täckning senast i år behöver knappt ens påpekas.

Man ska inte ha övertro på fibernät som landsbygdens frälsning. Mycket tyder på att drömmar om att snabbt internet ska göra geografiska avstånd oviktiga och att landsbygden ska kunna locka den typ av arbetskraft som annars väljer storstäder är just bara drömmar. Coronakrisen har dock satt fingret på hur viktigt det är med digital infrastruktur för dem som redan lever och verkar i glesbygd.

När statsministern talar till nationen och understryker att stunden att visa solidaritet för folket och riket är kommen har långt ifrån alla medborgare möjlighet att ta det ansvaret. Det är argument nog för att bredbandsutbyggnaden i Sverige inte bara måste fortsätta – takten måste öka.