När Tidaholms SOK-Sisu-åkarna åkte Vasaloppet 30 i fredags, var det snabba isiga spår och uppehållsväder. Likadant var det vid Öppet spår i söndags och måndags.

Värre var det för de som valde att åka Tjejvasan på lördagen. Skidspåren hade bitvis förvandlats till vattenpölar. Linda Danielsson och dottern Selma Malmros stod på startlinjen liksom med sex andra tidaholmare och givetvis en mängd andra skidlöpare.

Selma Malmros vill bara glömma de första fem kilometerna.

– Då ville jag bara bryta. Det var en blandning av vattenskidor, skridsko och längdskidor. Funktionärerna fick gräva fåror för att leda bort vattnet.

Hon upplevde den första milen, av totalt tre, som seg.

– Efter halva loppet gick det lite bättre, men det regnade i stort sett hela loppet. Jag åkte med skintec-skidor och jag hade i princip inget fäste. Mamma hade lite bättre fäste med sina vallade skidor.

En bit in i loppet undrade Selma att det inte kunde finnas någonting värre att utsätta sig för.

– Mamma sa då att föda barn är värre än att åka skidor i regn.

Utan Lindas stöd i spåret hade inte Selma tagit sig i mål. Det erkänner hon.

– Att komma i mål var den bästa känslan någonsin. Vi var helt genomvåta. Det klafsade i pjäxorna.

Hur hade du förberett dig inför loppet?

– Jag hade stått på skidor en gång och kört lite stakmaskin för att få kondition.

Skönt det är över?

– Nu tänker jag inte åka skidor på ett tag, men jag kommer nog köra lopp igen.

När hon körde Tjejvasan för två år sedan gick hon i mål på 3.33.30. Nu blev tiden 4,22,48.

– Det var så mycket tyngre före den här gången. Det går inte att jämföra.

Bild 1 av 2 Inga bra förhållande rådde när det var dags för Tjejvasan i lördags.