Annons
Vidare till vastgotabladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nya Lejonkungen: meningsfull eller meningslös?

Vad ska man tänka om alla nyinspelningar? Lovis Kojo om 1.33 minuter som fick 220 miljoner att tycka till.

Och så dök den upp i alla våra flöden, trailern till filmen som alla talar om. Disneys nyversion av den eviga klassikern Lejonkungen såklart. Har du inte sett det 1.33 minuter långa klippet än så är du tydligen ganska ensam om det. Den fick nämligen över 220 miljoner visningar under de första 24 timmarna som den låg uppe, skriver Entertainment Weekly. Och alla har en åsikt om den.

Som vanligt finns det två läger som skriker allra högst. På den ena sida finns de som tycker att filmen bara är ett sätt för Disney att dryga ut sin redan välfyllda skattkammare ‐ en trött nyinspelning i den rad nyinspelningar som redan gjorts (Skönheten och Odjuret, Berättelsen om Askungen) och planeras för framtiden (Aladdin, Dumbo). Så finns det de som tycker att den nya Lejonkungen är det bästa som hänt mänskligheten sedan penicillinet upptäcktes. Eller i alla fall sedan den tecknade originalversionen hade premiär 1994.

Det som både upprör och älskas verkar vara det faktum att trailern inte visar någonting som vi inte har sett förr. Till tonerna av Circle of Life ser vi bilder på CGI‐skapade djur röra sig över savannen för att se den nya kungen. Vi känner igen oss direkt, och det är ju faktiskt hela poängen.

För Disney handlar det nämligen om att hitta nya sätt att få barnen att sluta göra oviktiga saker som att leka och sporta, och ta sig till bion istället. Det handlar om att skapa Disneys nya, framtida storkonsumenter genom att presentera samma material i ny förpackning. Så har det alltid fungerat. Disneyfilmer har alltid baserats på företeelser vi redan känner till och kan ta till oss utan problem. Den första Lejonkungen har ju till exempel hämtat sin story från Shakespeares Hamlet.

Så medan vi som var med på den ”gamla goda tiden” bestämmer oss för att antingen hata eller älska nyinspelningarna är den nya generationen redo att skapa sina egna filmtraditioner.

Kanske ska vi bara acceptera att filmhistorien alltid upprepar sig.